Aktivitetsklubben i Sardinien

Aktivitetsklubben i Sardinien

Skriven av: Anna Risa | Plats: Sardinien, Italien | Publicerad: den 20 december 2013

Följ med på en spännande skattjakt med barnen i Sardinien på Italien!

”Din uppgift i kväll: Följ ledtrådarna som landsvägsrövaren lämnade kvar för att få veta vart han har gömt guldet. Lycka till!”

Ingar slutar prata och barnen hoppar upp och samlas i klunga runt sin första ledtråd: en papperslapp med instruktioner skrivna på den lokala sardinska dialekten, som jag inte förstår någonting av. Men Ingar, kvällens ledare, berättar för mig att de leder till ett träd som barnen måste klättra upp i för att hitta nästa ledtråd.

Barnen störtar ut i den kalla mörka kvällen där de tillbringar den kommande timmen med att springa fram och tillbaka över egendomen med facklor i händerna medan de löser kodade meddelanden, gräver i sandlådan och löser gåtor i lag som består av tre personer. Alla har som mål att först finna ”skatten”.

Äntligen hörs glada rop som bevis på att skatten har hittats. Tillsammans med alla andra springer jag dit, lagom för att se tre pojkar dra fram en träkista från ett dike bredvid ingångsporten. Den visar sig vara full av olika slags godisar, något som garanterat är populärt hos barn i alla åldrar.

Vinnarna delar skatten med de övriga deltagarna och alla pratar entusiastiskt om skattjakten. De pratar väldigt fort och i munnen på varandra, och med mina begränsade italienskkunskaper förstår jag inte allt, men det är uppenbart att de har haft det riktigt roligt.

”Vi trodde att ledtråden om fontänen pekade på den gamla brunnen på andra sidan av egendomen”, suckar en av flickorna. ”Så vi sprang dit helt i onödan och var tvungna att springa tillbaka när vi förstod att vi hade tagit fel”, lägger hon till med ett motvilligt leende.

Stian, en av de lyckliga vinnarna, berättar att hans favoritledtråd var korsordet som skulle lösas med hjälp av olika bibelvers. ”Men vi använde Jonnis mobil för att slå upp i Bibeln”, utbryter Beniamino, även han på vinnarlaget. Han pratar så fort och ivrigt att han knappt får fram orden. ”Och Daniele ringde hela tiden till Jonni medan vi höll på med det, så vi blev helt stressade! Det var liksom: första linjen färdig, Daniele ringer, vi lägger på, andra linjen färdig, han ringer upp igen, vi säger, liksom, ÅÅÅÅH! Lägg på luren! Lägg på!” Det energiska sättet han berättar historien på får allihop att brista ut i skratt.

En sak som slår mig den här kvällen är att Ingar, som såklart inte kunde delta på skattjakten eftersom han hade varit med och hittat på den, verkade ha lika roligt som barnen, om inte ännu roligare. Han sprang runt där ute, från lag till lag, uppmuntrade dem och gav dem tips när de behövde det. Nu är han med i samtalet med ett muntert leende runt läpparna.

Man kan ju undra över vad det är som motiverar en 19-årig student att använda sin tid och sina krafter på att organisera en skattjakt och att offra en fredagskväll för att genomföra den.

”Det gör mig så glad inombords när jag ser att barnen har det rolig.” förklarar han när jag frågar honom om detta. ”Det har varit en fantastisk upplevelse att organisera den här skattjakten. Jag kunde inte använt tiden bättre!”

Jag ser mig omkring på de glada ansiktena runt oss och kan inte annat än att hålla med honom. Idén om att det är mer värdefullt och givande att göra något för andra än att behaga sig själv är inte ny, och jag tycker att jag har fått se ett fint exempel på just det här i kväll.

”(…) och komma ihåg de ord som Herren Jesus själv sade: Det är saligare att giva än att taga.” (Apostlagärningarna 20:35).