2015 brödrakonferens på MCR

2015 brödrakonferens på MCR

Skriven av: William Bettridge | Plats: Macleay Christian Retreat, OR | Publicerad: den 3 mars 2015

Klockan är 11 en lördagsmorgon och på Macleay Christian Retreat i Oregon sitter Riley, 17, med sina vänner och skrattar och skämtar samtidigt som han visar dem något på sin nya mobil medan de väntar på att mötet ska börja.

Det är brödrakonferens för BCC Northwest och salen är fylld av ett förväntansfullt mummel då vännerna samlas och träffar vänner som de inte har sett på länge.

Killarnas samtal tystnar då musikens första toner spelas. Jag ser Riley stoppa undan mobilen och vända sin uppmärksamhet mot orden i sången.

Han är inte en ivrig sångare, avslöjar han till mig senare, men orden i sången har återkommit i hans tankar många gånger i hans dagliga liv.
En av de äldre bröderna går upp på podiet och talar om hopp som även fyller mitt hjärta med allvar. Det får mig att reflektera över mitt eget liv för att se hur det egentligen står till med mig.

Jag sneglar på Riley och ser att han har blicken fäst på stolen framför sig och lyssnar intensivt istället för att småprata med sina kompisar eller pyssla med annat.

Endast några minuter sedan satt Riley där och skojade med sina kompisar. Varför den plötsliga förändringen? Varför allvaret?

Varför den plötsliga förändringen? Varför allvaret?

På podiet berättar en av bröderna om hur tränade arméns soldater är till att slåss. Men vad hjälper det, frågar han, om de bara flyr när fienden kommer? Det samma gäller för oss. Vi har så många redskap, så många goda förebilder, men vad hjälper väl det om vi inte står fast och kämpar mot den synd som bor i oss?

Budskapet gör ett djupt intryck på mig. Riley säger att han känner likadant. Han berättar även om en annan sak som har påverkat honom. I Lukasevangeliet 17:30-36 står det om två till synes lika människor som endast skiljs åt av det faktum att när människosonen kommer tillbaka så hämtas endast den ena av dem och den andra lämnas kvar. Två ungdomar kan befinna sig i identiska situationer där den ena är glad och tacksam och ser på alla situationer som möjlighet till att vinna frälsning, medan den andra bara klagar. Med tiden växer den första personen till en segrande person med kontakt med Gud, medan den andra förblir en egocentrisk gnällspik.

Inget betyder något förutom en ny skapelse! (Gal 6:15) Oavsett vad jag gör med min tid, energi, pengar och intressen så är det inte värt någonting om jag inte blir en ny skapelse i min ande.

Att erkänna sitt hopp inför många, särskilt inför kompisar, kräver mod.

När möjligheten för att vittna kommer, ställer Riley sig upp utan att tveka. På podiet talar han om sin längtan efter att bli färdig med synden.

Att erkänna sitt hopp inför många, särskilt inför kompisar, kräver mod, erkänner Riley, men han är otroligt tacksam för att kunna delta på konferensen och vill utnyttja varje möjlighet till att slå sina fiender, nu och i framtiden.