Ditt lovade land – konferens i Israel

Ditt lovade land – konferens i Israel

Skriven av: Trond Eivind Johnsen | Plats: Tel-Aviv, Israel | Publicerad: den 22 oktober 2010

ISRAEL: 300 personer, som alla tror på att de är en del av det andliga Israel, att de är Abrahams barn på grund av tron, och som därför tror på ett personligt "förlovat land".

Men vad består detta personlig ”förlovade land” av? Jag är en av över 300 personer från ett tiotal länder som fick delta på oktoberkonferensen i ”Det förlovade landet” Israel.

 

”Du måste tro på att Gud ska göra ett kolossalt verk i ditt inre. Vad vill du? Vill du, så kommer det verket att ske i dig!” Så öppnar Kåre J. Smith Israelkonferensen, som hålls i en kibbutz utanför Tel Aviv. Smith fortsätter: ”Gud vill äga oss helt och hållet. Det får inte vara så att du fortfarande begär den yttre världen när du har valt Jesus!”


Det förlovade landet


Landet Israel är nästan på allas läppar, och omtalas ofta som ”Det förlovade landet”. Uttrycket kommer från Bibeln, där Gud själv lovar judarna landet. ”Stanna som främling här i landet. Jag skall vara med dig och välsigna dig, ty åt dig och dina efterkommande skall jag ge alla dessa landområden, och jag skall hålla den ed som jag har svurit din fader Abraham.” säger Gud i 1 Mos 26:3. Även på flera andra ställen i ”Det gamla testamentet” beskrivs det vilka landområden som menas. Men hur är det för oss som är Abrahams barn på grund av tron? Har vi också ett ”förlovat land”?
 

Utvald bland miljoner

Tänk att han valde ut mig bland miljoner av människor!

Synøve Østgård, en ungdomlig dam på 42 år ifrån Drammen i Norge, är i Israel för första gången och berättar att hon egentligen inte är så jätteintresserad av historiska sevärdheter och attraktioner. När jag frågar henne om hennes personliga ”förlovade land” är det däremot ingen tvekan om saken:

”Hoppet om att bli förvandlad, det är mitt förlovade land!” Synøve är tydligt entusiastisk över sin himmelska kallelse. Konferensen var ett ”antingen-eller”, berättar hon vidare. ”Du måste tjäna Gud av ett helt hjärta!”

Det är inte svårt för Synøve att visa hur tacksam och rörd hon är efter mötena som hon precis fått uppleva.

”Det gick upp för mig: ”Jag har alla möjligheter!” Det är fantastiskt! Jag är helt rörd. Tänk att han utvalde mig bland miljoner av människor!” utbryter hon, och förklarar hur glad hon är för de möjligheterna som Gud har gett henne att få följa efter Jesus i det här livet.

Länge hungrig

Jag träffar också Zvi Okun som har bott hela sitt liv i Israel, och som är en de få som hör till Brunstad Christian Church i det här landet. För honom och hans familj är det högtid och fest när de får träffa över 300 besökande vänner i sitt eget hemland.

”När man har varit hungrig länge, och blir erbjuden mat, så tar man så mycket man kan!” svarar han metaforiskt på frågan om hur det känns att träffa så många vänner igen, och att höra evangeliet bli förkunnat på israelisk jord.
 

”Ungdomarna upplever väckelse när de är på konferens i Israel”, säger Zvi. Detta blir bekräftat när jag senare träffar den norska 20-åringen Paul Sigurd Espegard från Drammen. I motsats till många unga människor där han kommer ifrån, har han valt att leva ett personligt liv med Kristus. Därför valde även han att, redan som ung, komma till Israel. ”Jag önskade få se något för min egen del. När jag ser mig själv så kan jag få framgång! Ju mer jag ser, ju mer kan jag rena mig.” Han berättar att han är glad för att göras uppmärksam på saker som han behöver kvitta sig med i sitt liv, och att reningen går ut på att arbeta med just detta.

Under samtalet refererar han flera gånger till Bibeln. Guds ord har blivit det verktyg han behöver för att kunna leva det här livet. Han citerar bland annat från Jeremias 23:29: ”Är inte mitt ord som en eld, säger HERREN, och likt en slägga som krossar klippan?”

 

”Vi är ett utvalt folk, och när vi är i ett utvalt land så blir det helt speciellt.” Aaron Fernandez är tre år äldre än Paul Sigurd, och kommer från en helt annan världsdel, nämligen Indien, men det gör honom inte mindre entusiastisk för det. ”Dag för dag är jag korsfäst med Kristus. Det är att leva i det förlovade landet!” ler han, och hänvisar till Galaterbrevet 2, vers 19.

Tillsammans utgör dessa två bara en liten del av alla ungdomar som har kommit till konferensen för att höra Guds ord och för att få uppleva det förlovade landet, både på ett fysiskt och ett andligt sätt. För man får en speciell möjlighet att väckas för sin kallelse medan man är i Israel, menar Zvi Okun.

Upplevelser med evighetsbetydelse

Dygderna är mitt förlovade land. Fienderna är min egoism.

På konferensen finns det människor som är i alla möjliga livssituationer: unga, gamla, gifta och ogifta – ett konglomerat av nationaliteter, kulturer och livsförhållanden. Mitt bland alla dessa möter jag Jochen och Elise. Han är tysk, hon är norsk, och de bor i Norge tillsammans med sina två barn. Nu har de tagit ledigt från barnen och åkt till Israel för att få upplevelser med evighetsbetydelse.

”Man får en annan syn på hemmaförhållandena”, konkluderar Jochen. Han menar att det, som ett gift par, är viktig att få uppleva sådana här saker tillsammans. ”Det skapar gemenskap mellan fru och man”.

Jag fortsätter samtalet med att fråga om det samma som jag redan frågat så många andra om: ”Vad är ditt förlovade land?”

”Dygderna är mitt förlovade land. Fienderna är min egoism”, svarar Elise bestämt. De håller med varandra om att det är dygderna, som beskrivs i Galaterna 5:22-23, som är deras förlovade land: ”Andens frukt däremot är kärlek, glädje, frid, tålamod, vänlighet, godhet, trohet, mildhet och självbehärskning.” De har tro på att detta ord ska kunna passa på dem.

I det som ingenting är kan Gud nämligen göra vad han vill