Konferens i Kenya

Konferens i Kenya

Skriven av: Neil Turner | Plats: Kisumu, Kenya | Publicerad: den 25 juni 2015

Min resa till Kenya visade sig vara en lite annorlunda upplevelse än jag hade föreställt mig.

Jag sitter på flyget bredvid min vän Richard på väg till en konferens i Kenya. Jag har aldrig varit i ett centralafrikanskt land förut så jag känner spänningen stiga. Han har rest dit regelbundet, så han sover.

Kartan över Kenya visas på skärmen; jag reser till ekvatorn! Det slår mig att jag egentligen inte anar vad jag har gett mig in på. Jag är en IT-nörd från Storbritannien. Jag åker vanligtvis inte till solen!

Hela upplevelsen är ju ny, och annorlunda är inte dåligt.

Nästa dag efter frukost är det frivilligarbete: rengöring och färdigställning av lokalen inför konferensen. Det är inte så annorlunda än vad jag är van vid. Sopa golvet (visserligen inte den standardborste jag själv har), ställa ut stolar, organisering av ”sovsalar” (tomma klassrum). Prata lite med de andra. Många jobbar på gårdar, några har inget jobb; en av dem måste lämna oss för att ordna vattentillgången i den gemensamma brunnen.

Nu har första mötet på konferensen börjat. Jag lyssnar på budskapet om den enorma kärlek Gud har till oss.
Men det är något som gnager. Jag känner att det är något som inte stämmer.

Jag fortsätter att lyssna medan flera människor vittnar och plötsligt förstår jag vad problemet är. Jesus kom till jorden för min skull och Gud gjorde en pakt där han lovar att välsigna mig. Men kanske jag inte älskar Gud så högt som jag trodde!

Kanske jag inte älskar Gud så högt som jag trodde!

"Detta är kärleken till Gud: att vi håller hans bud." (1 Joh 5:3) Vad är Guds bud? Bland annat det här budet i Mark 12:31: "Du skall älska din nästa som dig själv."

Det är det jag vill göra. Jag ställer mig upp och avlägger min vittnesbörd med dessa få ord. Det är inte bara det att jag inte ska göra vad som är ont; jag måste göra vad som är gott för att säga tack till Jesus, och att jag älskar honom tillbaka.

Direkt efter mötet får jag möjlighet att göra det jag vittnat om. Att visa Gud att jag menade det. Jag kan hjälpa till att blåsa upp ballonger till barnen. När vi spelar volleyboll senare på eftermiddagen märker jag en kille som står och ser på från sidlinje; han ser ut att gärna vilja spela. Jag minns mitt vittnesbörd; jag bör ge upp det jag vill och vara god mot honom, så jag frågar om han vill byta. Gud hjälper mig och visar mig vad jag ska göra; han lär mig! Det här är spännande! Jag börjar verkligen att följa Jesus och göra Guds vilja.

Gud hjälper mig och visar mig vad jag ska göra; han lär mig! Det här är spännande!

Under de nästa mötena hör jag om hur Jesus hade samma vilja som oss. Och att han, baserat på sina egna känslor, inte ville göra Guds vilja. Om hur Gud verkligen är allsmäktig och hjälpte Jesus att göra det goda och att han verkligen kan hjälpa oss när vi ber till honom. Om nådens tron där det alltid finns nog med hjälp till att göra det goda, oberoende av känslor.

Mellan mötena märker jag flera möjligheter där jag kan vara mer lik Jesus och göra gott, saker som jag aldrig förr har tänkt på.

Jag har en helt annan livsstil än mina nya kenyanska vänner men vi kan alla göra gott för andra. Och det finns en plats som vi går till för att få hjälp och inspiration. När det kommer till kritan är inte våra liv så olika ändå. Vare sig man jobbar med IT eller ordnar med vattenförsörjning i Kenya, så gäller hjälpen vi får från bibeln i alla situationer. Livet i gemenskap med Jesus är det samma.