Lära till frihet ifrån synd

Lära till frihet ifrån synd

Skriven av: Ruben Ellefsen | Publicerad: den 16 juli 2013

En tillvaro utan synd!? Alla kristna, och säkert många fler, håller nog med om att världen hade varit ett avsevärt mycket bättre ställen utan synden. Men när det gäller att hitta en personlig väg ut ur eländet så minskar nog samförståndet drastiskt. Och om det frågas om man tror att vägen är farbar, är jag rädd för att det egentligen är få som menar sig ha en lösning.

På en liten ö i den norska skärgården möter jag den här sommaren i alla fall några unga män som kan vittna om ett sådant liv. De var på en samling för unga män i regi av Brunstad Christian Church.

”Men Gud vare tack! Ni var syndens slavar men har nu av hjärtat blivit lydiga mot den lära som ni blivit överlämnade åt. Nu är ni slavar under rättfärdigheten, sedan ni har befriats från synden.” (Rom 6:17-18).

Dessa två enkla verser, som var centrala under mötena den här dagen, sätter alltså det önskade tillståndet ”befriade från synden” i sammanhang med villkoret ”lydiga mot läran”. Men vad innebär då den läran?

Vi får en smakbit av det essentiella i läran genom att läsa samma kapitel från början: ”(…) Skall vi fortsätta att synda för att nåden skall bli större? Nej, visst inte! Vi som har dött bort från synden, hur skulle vi kunna fortsätta att leva i den?” Alltså, ”dött bort från synden” är centralt. Det samma ser vi återkomma om vi läser vidare i vers 11: ”Så skall också ni se på er själva: ni är döda från synden och lever för Gud i Kristus Jesus.”

”Döda från synden och lever för Gud” som lära – det låter fint och kristent, men hur ser ett sådant liv ut i praktiken? Jag frågar tre unga män om vilken skillnad det gör i deras vardag:

William Bernhardsen (32), Bergen
”Det att jag kan vara död från synden och leva för Gud i vardagen betyder allt för mig. Jag kan till exempel vara i en situation där jag frestas till misstanke av något som blir sagt. Det som kommer upp hindrar mig att leva som Gud vill, vilket ju är min största längtan. Därför tar jag tag i och hatar den onda tendensen till misstanke, som ligger i min natur. Så i stället för att låta frestelsen utveckla sig till tankar, ord eller handlingar, är jag hellre död för synden. Så lever jag för Gud genom att be till honom om vishetens och uppenbarelsens Ande för att kunna se på vilket sätt jag kan vandra i goda gärningar som ligger förberedda för mig just där (Ef 2:10). Då segrar jag över synden och kan leva det livet som Gud vill att jag ska leva.”
”På det sättet gör situationerna jag möter helt enkelt att jag får se mer av min dåliga människonatur. Därmed gör Gud mig mindre i mina egna ögon, och det sker en nedbrytning av min mänskliga styrka, det jag ”kan och vet”. Men samtidigt sker det något underligt: Jag blir väldigt stark genom tron på honom. Och det kommer fred, glädja och vila i situationen.”

Kenneth Vedvik (32), Tønsberg
”Det här hjälper mig i alla slags situationer: på jobbet, i familjen, överallt. Det att vara död för synden är lösningen när jag känner att jag kommer till mina gränser. Det är till exempel lätt att säga saker och ting på ett hårt sätt. Där kan jag vara död för synden genom att förneka tendenserna som ligger i min natur, och hellre leva för Gud genom att tvärt emot vara god och säga det på ett gott sätt. Och i allting som det finns något att förneka i, finns det även en vinst att få tag i: En omedelbar glädje i hjärtat, fred glädje och tacksamhet för situationen, precis så som Gud har gjort det för mig.

Geir Eriksen (30), Eiker
”I vardagen betyder den här läran att jag kan göra något med de dåliga benägenheter jag känner på, och att Jesu liv kan komma fram i det jag gör istället. Det att tänka på andra är till exempel, är ett fint sätt att leva för Gud på. Jag ber för dem där de står i olika förhållanden. Då sätts även mina egna utmaningar i rätt perspektiv, och de är gärna inte så stora som jag först trodde.

Det slår mig att dessa tre både har prövat och erfarit att vägen till en tillvaro utan synd faktiskt fungerar. Samtidigt förstår jag att den vägfarandes succé eller fiasko är beroende av dennes villighet att ta val som smärtar och bryter med eget gottfinnande, och av om denne faktiskt önskar ta emot Jesu inbjudan om att bli fullkomlig i Matteusevangeliet 19:21.

”Men nu, då ni befriats från synden och blivit Guds slavar, blir frukten att ni helgas och till slut får evigt liv.” (Rom 6:22).

Ta en titt på bildgalleriet under för flera glimtar från dagen!