Destination okänd

Destination okänd

Skriven av: Trond Eivind Johnsen | Plats: Drammen, Norge | Publicerad: den 13 november 2012

Det är otroligt trevligt att övergå andras förväntningar. Det ger dem minnen för livet.

Vi tänkte oss följande: Se för dig att du kommer till församlingslokalen en helt vanlig onsdag kväll och det enda du vet är att du ska komma tillbaka till detta samma ställe fyra dagar senare. Du har ingen aning om vart du ska, vad du ska göra eller vad du kan glädja eller gruva dig för. Spännande, eller hur?

Tänk dig samtidigt att du ska lösa en rebus där nästa svar inte är att man ska gå till stans rådhus, bio eller museum, men istället: ”Sätt er på flyget till Rom. Där väntar nästa uppgift.”  Skulle inte det ha varit roligt? Eller tänk dig att du kommer till flygplatsen tidigt en morgon och ska dra lott om vilket ställe du ska resa till? Känner du att det kilar i magen?

I vår församling i Drammen i Norge ville man ordna en ordentlig resa för ungdomarna mellan 13 och 18 år. I nio månader hade våra kära ungdomar bidragit med frivilligt arbete som bestod i att städa upp på våra ägor, rengöra församlingslokalen, skörda äpplen, hugga ved och liknande uppgifter. De äldre ungdomarna som var med på laget lärde de yngre att ta i ett tag för gemenskapen, och samtidigt blev de yngre bevarade i sunda och goda vanor. Detta ville vår församling fira på ett sätt som övergick deras förväntningar! Så vi valde att göra något som de aldrig hade gjort förut.

I oktober blev därför idén om en helt speciell rebus realitet. Vi bestämde oss för att häva en vanlig rebus upp på Europanivå. Den fick namnet ”Ticket to Ride – The happy journey!”, och vi planlade det hela utan att de unga visste någonting om det.

I oktober blev därför idén om en helt speciell rebus realitet. Vi bestämde oss för att häva en vanlig rebus upp på Europanivå. Den fick namnet ”Ticket to Ride – The happy journey!”, och vi planlade det hela utan att de unga visste någonting om det.

De nästa dagarna väntade Europas storstäder på dem. Grupperna löste olika uppgifter för att hitta fram till olika ställen, och varje gång de klarade en ny uppgift, vare sig det var att räkna antal fönster på Buckingham Palace, resa i klovnkostym, lära sig några meningar på det lokala språket eller att samla in 30 underskrifter på flyget, så fick de ett nytt tips som hjälpte dem ett steg vidare.

På det sättet reste grupperna runt i Europa på olika rutter innan de till slut hamnade på Pagedal utanför Groningen i Holland. Där väntade en gemensam fest med uppbyggelse, god mat och historier från de många resorna (som tillsammans utgjorde 16 olika länder, fördelat på de nio grupperna). Nästa dag reste alla som ett följe hem till Norge.

Varför gjorde vår församling detta? Är det ekonomiskt försvarligt för en församling att arrangera ett sådant upplägg som betalning mot att ungdomen hjälper till med drift, städning och andra obetalda arbeten?

Församlingens och föräldrarnas svar är tydligt: inget pris är för högt när vi ska göra något gott för våra ungdomar!