Aksel Johan Smith: 'Jag och Fadern är ett'

Aksel Johan Smith: "Jag och Fadern är ett"

Skriven av: Redaktionen | Publicerad: den 29 april 2013

Aksel Johan Smith var en enkel man, med stor andlig kraft, som vigde hela sitt liv åt tjänst för Gud. Hans liv står som ett lysande exempel på trofasthet, och på att få fullt utbyte av livets små och stora situationer.

Aksel J. Smith föddes som Pauline och Johan Oscar Smiths fjärde barn i Horten år 1910. Genom att få växa upp i ett kristet hem, med speciellt gudfruktiga föräldrar, blev han redan som ung överbevisad om kraften i evangeliet, och om möjligheten att leva ett liv i frihet från synden. Som ung man använde han stora delar av sin tid på att resa runt till församlingarna i Norge och att resa som missionär i Skandinavien. Han fick även tid att bli färdig med sin utbildning till möbelsnickare, och år 1930 blev han inkallad som flygare och gjorde värnplikten under följande år. Stoltheten och nationalkänslan för fosterlandet minskade aldrig genom ett långt liv.

I januari 1943 gav Johan O. Smith vidare ansvaret som redaktör för församlingsbladet Skjulte Skatter till sin son Aksel. Då var Aksel 33 år gammal. Det var en olönad tjänst, baserad på frivillig insats, och på den tiden var man tvungen att göra all korrektur och adresskrivning för hand. När Aksel gifte sig med sin barndomsvän Ida Olsen år 1947, delade de på arbetet med redigering och distribution av ett upplag på först hundratals exemplar, och senare tusentals exemplar av bladet. De såg inte bara till att artiklarna var grammatiskt felfria, men även att de var läromässigt riktiga, uppbyggliga och skrivna i den anden som tror på seger. Aksel och Ida såg aldrig på sitt tidskrävande arbete som någon tung plikt, men som ett privilegium och en glädje. Allteftersom deras fem barn växte upp, hjälpte även de till med det omfattande arbetet. Aksel var ansvarig redaktör för Skjulte Skatter i 55 år.

Tillsammans med Sigurd Bratlie och Elias Aslaksen hade Aksel J. Smith från 1930-talet ansvaret för församlingens jordiska och andliga utveckling. Den tjänsten bar han trofast genom några av de mest oroliga tider världen har sett. Han var en man med visioner, och han förstod vilken riktning det var gott för församlingen att utveckla sig i. Det var Smith som omedelbart upptäckte de fantastiska möjligheterna, som gömde sig i en liten gård som kallades för Brunstad, när han för första gången granskade området, vadande i snö upp till knäna. Hans klara syn på framtiden har med åren resulterat i Brunstad Conference Center, som vi ser det idag – församlingens medelpunkt – och som många av de barna, som tillbringar sina sommarlov där, säger: ”Världens bästa plats!”

Omsorgen för församlingen och för människorna blev en personlig hjärtesak för Aksel. Han var en klok vägledare. Till exempel när konservativa röster om kvinnans plats i församlingen var aktiva, så följde Aksel J. Smith i sin fars fotspår och slog klart och tydligt fast att både kvinnor och män kan tjäna i församlingen, och att kvinnor kan vara en resurs för gemenskapen i samma grad som män.

Grannar och vänner kände honom som en man som inte bara pratade om kristendom, men som levde det i praktiken 

Han sökte aldrig egna intressen eller försökte göra sig stor och betydelsefull på grund av sin tjänst, något han i egenskap av att vara Johan O. Smiths son lätt kunde ha gjort. Men Aksel var fullständigt ointresserad i att skapa en ”andlig elitgrupp”. I stället så utvecklade han den sällsynta förmågan att kunna lyfta sina medarbetare, och få dem att prestera och känna sig värdefulla. Aksel J. Smiths liv var grundligt baserat på att offra i det fördolda, och på att tjäna Gud, församlingen, sin familj och samhället generellt. Genom tre fjärdedels århundrades växt, från tidig väckelse under 1930-talet och genom svåra krigstider till internationell utbredning på 50- och 60-talet, och helt fram till väckelsen som kom på 1990-talet, var Aksel J. Smith en god, insiktsfull och mild herde för församlingen genom allt. Efter hans död i augusti 1998, blev det ännu tydligare att arvet han lämnade efter sig var en öppen, tillgänglig och internationell församling. Aksel J. Smith förstod vad som menades med att leva trofast här och nu. Han försvarade aldrig det att isolera sig från resten av världen, men i stället var han aktiv och deltog engagerat i sitt lokalsamhälle i Horten, där han ofta besökte sjuka och äldre. Grannar och vänner från samma stad kände honom som en man som inte bara pratad om kristendom, men som levde det i praktiken, varje dag.

”Jag och Fadern är ett”

Ett grundläggande element i Aksels liv var hans ändlösa kärlek till alla han mötte. Han levde ett liv i fullständig trofasthet mot evangeliet som seger över synden, och stod i en sådan oavbruten inre utveckling, att när han på slutet av sitt liv läste från Johannes 10:30 på påskkonferensen på Brunstad år 1995, var det inget tvivel om att det hade blivit hans personliga vittnesbörd: ”Jag och Fadern är ett.”

 

(Källa: Bratli, Kjell Arne, ”En Herrens Hyrde: Aksel J. Smith 1919-1998”, Skjulte Skatters Forlag, 2007)