Arvet efter Smith

Arvet efter Smith

Skriven av: Trond Eivind Johnsen | Plats: Oslo, Norge | Publicerad: den 15 oktober 2012

År 1898, ensam på en norsk krigsbåt, omvände Johan Oscar Smith sig till Gud. Över hundra år senare står tusentals människor i tacksamhetsskuld till Smiths liv.

I oktober 1871, samma år som Tyskland blev ett rike och fransmännen gav upp för Preussen, föddes Johan Oscar Smith i den lugna hamnstaden Fredrikstad. Där växte han upp i ett kristet hem och i ett norskt samhälle som fortfarande hade 34 år kvar av den svensk-norska unionen.

Efter att ha avslutat folkskolan började Smith på mellanskolan. Här väcktes hans ärvda sinne för rättvisa. Lärarna på skolan behandlade barn av rika och fattiga föräldrar olika. Det var mer än vad Johan kunde tåla. Han avbröt mellanskolan efter ett halvår och reste till sjöss på briggen «Örnen» endast 15 år gammal. Två år senare, efter två tuffa år på havet, värvade han sig till det norska marinförsvaret, där han tjänstgjorde i nästan 40 år.

— Du kan även lära mer i vår interaktiva dokumentär om Johan Oscar Smith

Smiths nya vän

I Horten 19 maj 1898, skrev Smith ett brev hem till sin familj i Fredrikstad.

Jag kan nu berätta en stor nyhet, kära föräldrar och syskon, nämligen att jag är så lycklig. Och varför? Jo, för jag har fått Jesus som vän och bror. Han är nu mitt allt. Förut kände jag inte frid någonstans, men tack vare himlens Gud så känner jag nu frid överallt.

Hur fick du denna frid frågar ni förmodligen. Jo, jag har sedan en tid tillbaka insett att det inte finns någon äkta glädje utan Gud. Så träffade jag O. [red. anmä.: namn förkortat] en söndag eftermiddag då han gick i tjänst samma dag som mig. Vi gick båda in i Metodistkyrkan. Medan vi satt där, frågade jag honom om han hade lust att följa med hem och äta middag, vilket han gick med på. Under samtalet hemma blev jag så rörd att vi gråtandes tog varandras händer och han bad till Gud för oss båda två. Jag kan inte glömma hur jag kände mig då. Djävulen kom som vanligt naturligtvis, men bönen hade trots det sin verkan, för natten efter hade jag hundvakt ombord i monitorn och inne i ett litet runt torn bad jag till Gud. Det såg så mörkt ut, men plötsligt blev jag så glad att jag inte tyckte mig röra däcket när jag gick. Ja, endast Gud kan göra oss så glada, och han vare prisad över allt.

 Uppenbarelse om Guds sanningar

Efter omvändelsen kände Smith en stark önskan om att leva ett personligt liv för Gud. Detta ledde till att han led av alla de dåliga saker som han hade gjort mot andra människor innan han blev frälst, men när han frågade predikanter till råds förklarade de att han var under Jesu blod. Att han kunde sluta besvära sig över alla dessa tankar; man skulle ju inte frälsa sig själv. En otillfredsställd Johan Oscar Smith gick inte med på detta. Han började ställa till rätta allt både inför Gud och människor. Så formade han det som senare skulle visa sig vara en god grund för resten av sitt rika kristna liv.

Trons lydnad. En av de första bibelverserna som blev levande för Smith var Rom. 1:5: «Genom honom har vi får nåd och apostlaämbete för att bland alla hednafolk föra människor till lydnad för hans namns skull.» Smith insåg att om man som kristen skulle få uppleva helgelse, måste man lyda det Jesus hade befallt.

«Kristus uppenbarad i kött». Uttrycket skapade en stor debatt och Smiths förklaring stämplades av många som vrånglära. För Smith var det av största intresse vilken syn man hade på Jesus. Om han skulle följa Jesus som inte gjorde synd, var det viktigt att veta om Jesus faktiskt blev frestad på samma sätt som han. Om det inte var lika svårt för Jesus som för honom, så tyckte Smith att det var helt orimligt att förvänta sig att människorna skulle kunna leva på samma sätt.

 

Att följa sin egen vilja och att följa sitt eget kött är samma sak, menade Smith. Jesus hade ett kött (egen vilja) som människa (Matt. 26:39), men han förnekade den alltid, så att han inte syndade. «Ty vi har inte en överstepräst som ej kan ha medlidande med våra svagheter, utan en som blev frestad i allt liksom vi, men utan synd.» (Hebr. 4:15). Just precis denna förståelse av Jesu förnekande i frestelsens stund, fyllde Johan Oscar Smith med tro på ett segrande liv över synden även för egen del.

Kristus uppenbarad i kött är gudsfruktans stora hemlighet. «Och erkänt stor är gudsfruktans hemlighet: Han som blev uppenbarad i köttet, bevisad rättfärdig genom Anden...» 1 Tim. 3:16

Seger över medveten synd. Smith upplevde att det, genom den helige Andes kraft, är möjligt att besegra all medveten synd (det som i Bibeln beskrivs som köttets gärningar), eftersom Jesus har öppnat en väg framför oss. Då det står i Hebreerbrevet 2:18: «Eftersom han själv har lidit och blivit frestad, kan han hjälpa dem som frestas», betyder det att Jesus själv hade den helige Ande och genom dess kraft segrat då han blev frestad. När vi har kommit till Kristus kan vi också göra det.

Helgelse. Johan Oscar Smith insåg att det finns en väg att gå efter det att man har omvänt sig, blivit förlåten och ställt allt till rätta. Det handlar om att gå en väg av förvandling mot fullkomlighet, så att man kan bli lik Jesus. Den helige Ande pekar på vad som inte är fullkomligt i Guds ögon. Om man fördömer och hatar det som Anden pekar på, befinner man sig i en gudomlig utveckling – helgelse.

Kristus och församlingen.

Församlingen är Kristi kropp. Kristus är huvud och varje lem har sin plats på kroppen. «Men nu är ni Kristi kropp och var för sig lemmar.» 1 Kor. 12:27. Smith sa på sin 70-årsdag att det viktigaste med hans tjänstgöring hade varit att samla de olika lemmarna till huvudet, Kristus.

Från och med det att Smith började få dessa uppenbarelser av Gud, började han även att samtala med sina medmänniskor. Han hade ett starkt behov av att vidareförmedla det Gud lärde honom. Arbetet gav inga omedelbara resultat och i dåtidens religiösa Norge fanns det många karismatiska och populära predikanter som fängslade folket mycket lättare än läran om Kristus uppenbarad i kött. Smith för egen del var inte intresserad av att minska sanningskvoten för att samla många eller ordna en stor föreställning för att få uppmärksamhet. «Gud vill gärna ha någon som står inför hans åsyn, då det finns tillräckligt av dem som står inför folkets åsyn.», skrev han till sin bror år 1909.

– För att läsa mer om Brunstad Christian Churchs teologi, läs här: «Vår tro».

De första «vännerna»

I ett brev daterat den 31 maj, 1933 gav Smith en kort redogörelse om församlingens oansenliga begynnelse.

Jag gick i metodistkyrkan på den tiden, men fick inte tillräckligt med näring. Började då hålla några små möten med ungdomar. Vi bad och läste i Bibeln. Guds Ande verkade kraftigt i mig att jag skulle rena mig. Det gick inte så fort, men jag tog allt som från Gud och han gav mig kraft. 2 år efter omvändelsen i 1900 kom Guds Ande över mig ombord på kanonbåten Sleipner. Skrifterna blev mycket mer lättförståeligare än förut, men det märkliga var att ingen av de troende jag kände förstod mig. Jag blev ensam. Men så träffade jag en här och en annan där på skepp och inom marinen. Vi träffades på kvällarna och bad till Gud och läste i Skrifterna.

Det dröjde sex år från Smiths omvändelse till att han träffade en som likasinnad.

 

Underofficer Theodor Ellefsen, en tystlåten man från Grimstad, kom i kontakt med Smith på ett möte i Indremisjonen år 1904. De samtalade och Ellefsen kom med i en grupp som ville ha Smith som ledande predikant. De tyckte om Smiths lära, men var inte så intresserade av att leva som han lärde. Detta var inte alls Smith intresserad av. Han ville inte vara en präst för passiva åhörare. På ett möte där detta tema togs upp bad han alla dem som inte ville leva samma liv som han, att lämna lokalen. Inte en enda själ stannade kvar. Inte ens Ellefsen, som troligtvis inte hade haft mod till att förbli sittandes. Då alla hade gått blev Smith påmind om bibelversen i Ordspråksboken 24:11: «Rädda dem som släpas till döden och drag dig inte undan dem som stapplar till avrättningsplatsen.». Han gick därför ut för att se om det stod kvar någon utanför. Där fann han Ellefsen gråtandes som inte hade velat ge upp den hjälp till ett sant liv i Gud som han hade fått av Smith. Därmed blev Ellefsen den första av «Smiths vänner», och de två delade en förtrolig gemenskap med varandra som Jesu bröder för resten av livet.

Ungefär samtidigt började Smith att påverka sin nio år yngre bror, tandläkare Aksel Smith, både genom brev och samtal. År 1905 skrev Aksel ett brev till sin bror som handlade om att han hade omvänt sig till Jesus. Detta blev för Smith inledningen till en grundlig undervisning av sin bror. Mycket blev skrivet i brevform och dessa finns samlade i den norska boken Johan Oscar Smiths etterlatte brev.

Tre år senare, år 1908, träffar Smith den extraordinära kadetten Elias Aslaksen. Han utmärkte sig i alla försvarshögskolans ämnen och hade en lysande karriär framför sig. Trots detta lämnade han allt detta bakom sig för att tjäna Jesus då han träffade Smith och fick höra om de sanningar som denne hade fått av Gud. Aslaksen blev senare en av Smiths närmaste medarbetare och övertog huvudansvaret då Smith dog år 1943.

Pauline och barnen

År 1901 lade Smith märke till en extra gudsfruktande och ärlig kvinna vid namn Pauline Pedersen. Hon jobbade för en köpman i Horten och hade, på grund av sitt rättfärdiga och ärliga sätt, fått förtroendet att driva en av butikerna. De förlovade sig samma år och i november 1902 gifte de sig i all enkelhet i Metodistkyrkan i Kristiansand. Under perioden fram till 1918 fick de sex barn.

Skjulte Skatter

De två bröderna Aksel och Johan Oscar Smith var aktiva skribenter i kristna tidskrifter, men på grund av att Smiths lära mötte så stort motstånd returnerades allt oftare deras artiklar. Detta ledde till tankar om en egen tidskrift. Det behövs en «arbetande» tidskrift som leder till gudsfruktan och inte ännu en «berättande» tidskrift som det redan finns så många av, menade Smith. Den 1 januari 1912 publicerades det första numret av Skjulte Skatter, drivet av en inre längtan och övertygelse. Denna tidskrift har sedan dess varit församlingens viktigaste publikation och är idag översatt till 28 språk med prenumeranter i världens alla hörn.

«Arbetade mer än de andra»

Fram till sin död var Smith endast intresserad av de två uppenbarelserna: Kristus uppenbarad i kött och Kristus och församlingen. Alla som kom i kontakt med honom kunde se hur denna lära överensstämde med hans liv. Alla uppenbarelser som han fick av Gud och som han själv hade börjat praktisera, lärde han vidare med stor iver. Till skillnad från många andra predikanter, som ofta lade stor vikt på att samla många, arbetade han genomgående med var och en av själarna. Han var mer intresserad av några få bröder och systrar som kom i kontakt med Kristus än många anhängare. Någon annan utveckling än denna ville Smith inte acceptera och han ville hellre vara ensam med sin tro för resten av livet än att minska på sanningen.

När du dör, Johan, då dör du ståendes.

 

Våren 1943 gick livet mot sitt slut för Smith. Han led av diabetes, såg dåligt och var sängliggande för några dagar. Natten till första maj gick Johan Oscar Smith hem till Jesus bokstavligt talat. Han dog nämligen av en hjärtattack då han gick över golvet i sitt rum. Därmed gick profetian av Smiths bror Ludvig i uppfyllelse. På sin egen dödsbädd 1931 sa han nämligen «När du dör, Johan, då dör du ståendes.»

Efter hans död gav Elias Aslaksen detta vittnesbörd om Smith: «Aldrig någonsin har jag sett en sådan man. Aldrig någonsin har jag, i min samtid, hört eller sett någon annan som kunde berätta om en sådan man, varken i detta land eller i något annat land.»
Smiths begravning blev den största som Horten någonsin hade sett, trots krigets stränga reserestriktioner. Det strömmade till av tacksamma själar, telegram och blomster.

«Vi har inte blivit anhängare av en lära, utan efterföljare av en levande tro som ger liv.[…] Broder Smith har varit en banbrytare, en kampens man, inte egentligen för en lära utan för äkta kristendom, för ett äkta liv i Gud, för rättfärdighet, sanning, kärlek, Guds visdom, renhet, godhet.» Så sammanfattade Aslaksen Johan Oscar Smiths liv som hade fått en evig betydelse både för honom själv och för dem som han, genom Guds nåd, vann till Kristus.

 

«Ge akt på dig själv och på din undervisning, och håll troget ut med den. När du gör det, frälser du både dig själv och dem som lyssnar på dig.» 1 Tim 4:16