Kan en kristen förlora sin frälsning?

Kan en kristen förlora sin frälsning?

Skriven av: Tom Harris | Publicerad: den 23 februari 2012

När man som människa omvänder sig och blir kristen, ångrar man allt det gamla som handlade om att tjäna sig själv och sina lustar. Man vänder sig mot Gud för att tjäna honom och göra det som behagar honom. Här startar frälsningen.

Det är detta som Paulus talar om i Efesierbrevet 4, 22-24: "Ni har lämnat ert förra liv och lagt av den gamla människan som går under, bedragen av sina begär. Och ni förnyas nu till ande och sinne. Ni har iklätt er den nya människan, som är skapad till likhet med Gud, i sann rättfärdighet och helighet." Den gamla människan är alltså vårt gamla sinnelag och den nya människan är vårt nya sinnelag.
Paulus skriver även i Romarbrevet 6, 6: "Vi vet att vår gamla människa har blivit korsfäst med Kristus…" Det är väldigt viktigt att man är medveten om detta. Frälsningen betyder inte bara att vi får förlåtelse för våra synder, genom att Jesus dog på korset för vår skuld. Den betyder även att vår gamla människa blev korsfäst med honom. Det är det som gör det möjligt för oss att leva ett nytt liv (vers 4). 

Korset – kraften som frälser

Paulus skriver i Filipperbrevet 3, 17-19: "Bröder, ta mig till föredöme och se på dem som lever efter den förebild ni har i oss. Vad jag ofta har sagt till er, det säger jag nu under tårar: många lever som fiender till Kristi kors. De får sitt slut i fördärvet. De har buken till sin gud och sätter sin ära i det som är deras skam, dessa som bara tänker på det jordiska." Så länge de fick syndernas förlåtelse genom Jesu offer, var de inte fiender till Kristi kors, utan det var när det gällde att korsfästa den gamla människan med Kristus som de var fiender till korset. Kanske hade de en gång omvänt sig och ångrat sig, men de hade vänt tillbaka till sitt gamla sinnelag och på nytt börjat älska det jordiska.

Vi kan även i 2. Timoteusbrevet 3, 5 läsa om de som hade ett sken av gudsfruktan men som förnekade dess kraft. Kraften ligger i korset eftersom det är korset som är Guds kraft som frälser (Romarbrevet 1, 16). Det är korset som håller vår gamla människa korsfäst, så att vi kan växa och utveckla oss i vårt nya liv – Kristi dygder. Men den yttre och religiösa formen, som bara täcker över det gamla sinnelaget som älskar lustarna och det jordiska, är avskyvärd i Guds ögon. Det är den falskhet som Jesus kämpade mot så hårt.

Att förlora frälsningen – etablerad i frälsningen

Självklart är det så att om några vänder tillbaka till sitt gamla sinnelag, som älskar denna värld och njuter sina lustar, så förlorar de sin frälsning. Ett sådant sinnelag passar inte in i Guds rike. Men om de verkligen ångrar sig och återvänder till Gud, så kan de återfå sin frälsning, men då har de ju förlorat dyrbar tid som skulle använts så att dygderna kunde växa och utvecklas i dem. Låt oss etablera oss i detta nya sinnelag och förbli där i fortsättningen.

"Liksom ni tog emot Kristus Jesus som Herren, så lev i honom och låt er rotas och uppbyggas i honom och befästas i tron i enlighet med den undervisning ni fått, och överflöda i tacksägelse." Kolosserbrevet 2, 6-7.