Är enighet bland kristna möjligt?

Är enighet bland kristna möjligt?

Skriven av: Jan-Hein Staal | Publicerad: den 6 augusti 2015

Är det meningen att kristna ska vara delade i så många olika kyrksamfund och grupper?
Finns det något du och jag kan göra för att förhindra denna bristande enighet?  

Hur startade den första kristna församlingen?

 

Bibeln berättar för oss hur det hela började, hur Jesus beskrev villkoren för ett liv som lärjunge för alla som kom efter honom: Vara villig att uppge allt och hata sitt eget liv, ta på sig sitt kors varje dag och inte göra sin egen vilja. Han bad för sina lärjungar, och så länge han själv var på jorden kunde han bevara enigheten mellan dem. För redan då fanns risken för splittring, till exempel i frågan om vem av dem som var störst.

Precis innan han dör, ber Jesus: "Helige Fader, bevara i ditt namn dem som du har gett mig, för att de skall vara ett, liksom vi är ett." (Joh 17:11).

Efter detta har män som Paulus stridit och bett för enighet bland de första kristna. Han uppmanade i sina brev till de första församlingarna till enighet och ömsesidig kärlek. Han skriver till exempel till korinthierna, som har så massa problem: "I vår Herre Jesu Kristi namn uppmanar jag er, bröder, att alla vara eniga i det ni säger och inte låta stridigheter förekomma bland er, utan vara fullkomligt enade i samma uppfattning och samma mening." (1 Kor 1:10).

Villkoren för en lärjunge: att vara villig att uppge allt och hata sitt eget liv, ta upp sitt kors varje dag och inte göra sin egen vilja.

I sitt brev till församlingen i Efesus förklarar Paulus att alla kristna är liksom en kropp. Jesus Kristus är huvudet och varje lem vill göra det han befaller. Och därför blir alla kristna bröder och systrar, en tätt sammanfogad enhet som genom kärlek fogas ihop med varandra och med huvudet.
 

Efter kort tid i den första kristna församlingen...

De allra flesta kristna har slagit sig till ro med att det är på det här viset, men hoppas kanske på att alla olika kyrkor senare plötsligt ska förenas till ett i himlen.

Stridigheter om personer, om kunskap och om läran, sympati och antipati, eftergivenhet för bitterhet och avundsjuka samt jakten på ära – ja, allt detta har utövat sin förstörande verksamhet ända sedan den första kristna församlingen bildades. Istället för att kämpa och be för att återupprätta och bevara enigheten mellan sig, har de flesta vant sig till alla olika förgreningar. Det är en etablerad struktur. Mycket riktigt annonseras det av och till om ekumeniska möten, men efteråt åker alla tillbaka till sina egna kyrkor och församlingar.

De allra flesta kristna har slagit sig till ro med att det är på det här viset, men hoppas kanske på att alla olika kyrkor senare plötsligt ska förenas till ett i himlen. Man tror helt enkelt inte längre på att det kan bli ett slut på all oenighet, osämja och alla fraktioner mellan de äkta lärjungarna här på jorden. Orsaken till all osämja är ju synden i alla dens former: Allt från sympati och antipati till avundsjuka, stolthet och intolerans.
 

Kan du och jag göra något mot all osämja bland de kristna?

För de första kristna började denna enighet i det lilla. Det var några få personer som av hela sitt hjärta ville leva för Jesus, och de var tvungna att lära sig att be för varandra, tycka om varandra och förlåta och tåla varandra. De var tvungna att lära sig att inte hålla fast vid sina egna meningar och sin egen kunskap, utan tillsammans söka ljus och visdom från Gud och Bibeln. Först då kunde den lilla församlingen växa vidare, men från samma stund som detta arbete upphörde, började alla olika kyrkor och rörelser gradvis att växa fram.

Det är möjligt med äkta enighet mellan lärjungar även i vår tid.

Men du och jag kan börja där vi bor med att hålla fast vid det som Jesus sa till de första lärjungarna: Att vara villig att uppge allt och hata sitt eget liv, ta på sig sitt kors varje dag och inte göra sin egen vilja. Samtidigt kan vi be och leta efter andra kristna som, även de, önskar att leva som kristna på detta sätt. För det är möjligt med äkta enighet mellan lärjungar även i vår tid.