Elisa: den osynliga armén

Elisa: den osynliga armén

Skriven av: Frank Myrland | Publicerad: den 1 maj 2015

Föreställ dig att du vaknade upp omringad av fiender. Hur hade du reagerat? Med rädsla och förtvivlan? Eller hade du kunnat se att dina fiender är som damm i förhållande till vår Guds makt?

Elisa, en Guds profet, hamnade i denna situation efter att ha gett värdefulla råd till Israels armé. Syriens kung beslutade sig för att fånga Elisa och sände en armé till staden där han bodde. I skydd av mörkret omringade de syriska krigarna staden.

Når Elisas tjänare vaknade tidigt på morgonen för att börja sina vanliga rutiner, såg han ut över en armé av syrier. I panik ropade han till sin herre: ”Vad ska vi göra?”

Det är nog osannolikt att en fysisk armé hotar oss på samma sätt som med Elisa, men vi har fiender i form av andliga krafter som kommer och frestar oss med orenhet, världsliga begär och modlöshet. ”Ty vi strider inte mot kött och blod utan mot furstar och väldigheter och världshärskare här i mörkret, mot ondskans andemakter i himlarna. (Ef 6:12)

När vi känner att dessa andliga fiender närmar sig och frestar oss till att göra det vi i vårt hjärta vet är mot Guds vilja, vad svarar vi då? Känner vi oss överväldigade och rädda som Elisa gjorde?

”Frukta inte!”

För Elisa var svaret till sin tjänare självklart, så enkelt och fullt av tro; "Frukta inte! De som är med oss är fler än de som är med dem." (2 Kung 6:16) Detta måste ha varit svårt för tjänaren att acceptera då han såg ner på väggen av fiender med spjut och sköldar. Tjänaren såg inte en enda som var redo att kämpa på deras sida.

"Frukta inte! De som är med oss är fler än de som är med dem."

Men Elisa såg på situationen på ett helt annat sätt. Han bad till Herren för sin tjänare och sa: ”Herre, öppna hans ögon, så att han ser.” (2 Kung 6:17). Plötsligt kunde tjänaren se med samma upplysta ögon som Elisa. Bergen runt dem var absolut inte tomma, utan fulla med hästar och vagnar av eld som stod och väntade, ditsända av Herren för att skydda sin profet!

Syrierna avancerade mot staden, ovetandes om att de var färre i antal än sin fiende. Åter bad Elisa till Gud och sa: ”Slå detta folk med blindhet.” Det utbröt kaos bland syrierna när hela armén plötsligt blev blind.

Inom loppet av några få ögonblick hade Elisas enkla tro reducerat en till synes ostoppbar armé till ingenting!

Dagens kamp

Armén av andliga krafter som står emot oss idag är lika farlig som den fysiska armén som omringade Elisa. Vi kan lätt känna oss underlägsna och bara se otroligt många fiender utan att tänka på att det finns krafter som är villiga, precis som hästarna och vagnarna av eld som visade sig för Elisa, att kämpa på vår sida om vi har tro till att be om det.

Det finns krafter som är villiga att kämpa på vår sida om vi har tro till att be om det.

Satan vill att vi ska känna oss ensamma. Han vill att vi ska känna att vi står inför en överlägsen makt. Han vill att vi ska känna att vi bara kan lita på vår egen styrka. Alla dessa tankar är bedrägeri. I verkligheten är krafterna i denna värld ingenting i jämförelse med kraften vi kan uppnå i den helige Ande. När vi är villiga att leva i trons ande kan vi se våra fienders rätta jag, och med Gud på vår sida kan vi slå ihjäl dem.

Frukta inte, ty jag är med dig,
se dig inte ängsligt om,
ty jag är din Gud.
Jag styrker dig, jag hjälper dig,
jag uppehåller dig med min rättfärdighets högra hand.
(Jes 41:10)

Till vad sätter jag min tillit?

Elisas tjänare förlitade sig endast på det han kunde se och förstå, och därför tappade han modet direkt. Han såg ett oöverkomligt hinder. Han såg inte den andliga kampen när han försökte lösa sina problem med mänsklig förståelse. Han glömde att han hade en levande Gud på sin sida.

Vad förlitar jag mig på? Reagerar vi som Elisa eller som tjänaren när vi möter en fiende i våra dagliga situationer?

När vi lever i denna enkla tro får vi alla himlens krafter på vår sida!