Vad räknas som synd?

Vad räknas som synd?

Skriven av: Kate Kohl | Publicerad: den 19 maj 2015

Som kristen har jag slutit en pakt med Gud om att jag inte ska synda. (Rom 6:12-13) Nu förstår jag att något jag gjorde var fel - en stund efter att jag faktiskt har gjort det. Med det är försent. Det är redan gjort. Innebär det att jag har syndat?

Jag har omvänt mig för att leva helt för Jesus. Jag har ett nytt sinne som vill göra det goda och jag är helt färdig med mitt syndiga beteende! Allt det jag vet är synd och som åtskiljer mig från Gud. Saker som jag visste att jag aldrig skulle ha gjort från första början.

Men jag upplever att jag fortfarande blir frestad till att synda. Jag vill till exempel ljuga för att undvika en svår situation, men dessa begär som är en del av min mänskliga natur behöver inte ha kontroll över mig. Med Guds hjälp kan jag segra över dem!

Jag börjar se hur ofta jag gör saker omedveten om att det egentligen är mot Guds vilja.

Men nu börjar jag se hur ofta jag gör saker omedveten om att det egentligen är mot Guds vilja. Jag kan till exempel, utan att vara medveten om det, bli sur på en vän som gör något som irriterar mig, trots att min önskan är att vara god mot alla!

Nu förstår jag det Paulus talar om då han säger: ”Ty jag kan inte fatta att jag handlar som jag gör. Det jag vill, det gör jag inte, men det jag hatar, det gör jag.” (Rom 7:15) Jag är inte ens medveten om att jag gör dessa saker innan de redan är gjorda. Så syndar jag då utan att veta det? Utan att vilja det?

Kroppens gärningar

När jag gör något fel, utan att vara medveten om att jag frestas till att synda, kallas det i Bibeln för ”kroppens gärning”. (Rom 8:13) Alla har begär i köttet och ibland kommer de fram utan att jag själv är medveten om det. Detta är inte det samma som att begå synd. Det fanns inget ögonblick där jag insåg att jag blev frestad och behövde bestämma mig om huruvida jag skulle vara enig eller ge efter för frestelsen.

Jag kan alltså avsluta ett samtal och inse att jag dömde min vän. Eller kanske jag inser att jag reagerade med otålighet i en situation. Jag ser att något jag har gjort inte var Guds vilja; det var inte rätt gjort.

Jag ser att något jag har gjort inte var Guds vilja; det var inte rätt gjort.

Även nu har jag en möjlighet att få seger över synden! Jag måste erkänna vad jag har gjort eftersom Gud inte kan göra något med mig om jag är för stolt för att erkänna att jag gjorde fel. ”Gud står emot de högmodiga, men de ödmjuka ger han nåd.” (Jak 4:6) Jag erkänner att det jag gjorde inte var Guds vilja. Mitt sinnelag är att tjäna Gud, så jag hatar det som inte överensstämmer med hans vilja och är fast besluten på att vaka bättre i framtiden. Detta blir seger i efterskott.

Gå vidare

Jag måste alltså gå vidare och inte tillåta Satan hålla det emot mig och skapa ett dåligt samvete. Modlöshet är aldrig ett alternativ. Min vilja är fortfarande att göra det goda. Det har inte förändrat sig. ”Men om jag gör det jag inte vill, då är det inte längre jag som gör det, utan synden som bor i mig” (Rom 7:20) Det har hänt, men tillhör nu det förflutna. Nu vet jag bättre och nästa gång jag befinner mig i en liknande situation ska jag vaka bättre. Jag vet då vad min tendens är och jag ska vara förberedd på att känna igen och stå emot frestelsen.

Nu vet jag bättre och nästa gång jag befinner mig i en liknande situation ska jag vaka bättre... och jag ska vara förberedd på att känna igen och stå emot frestelsen.

Paulus fortsätter med att förklara min ställning för Gud: ”Alltså tjänar jag själv med mitt sinne Guds lag, men med köttet tjänar jag syndens lag. Så finns nu ingen fördömelse för dem som är i Kristus Jesus.” (Rom 7:25; 8:1) Ingen fördömelse! Mitt sinne var inte enig med ”kroppens gärning” och Satan har inga krav på mig.

Vi har så mycket hopp, så mycket nåd från Gud. Han vill verkligen att det ska lyckas för oss och han ger oss alla möjligheter till att förvandlas. (Rom 12:2) Läs 2 Pet kapitel 1. Vi kan få del i gudomlig natur! Men för att det ska hända måste vi först bli fria från vår mänskliga natur och vi behöver dessa inlärningsupplevelser för att bli det. Vi kan inte veta vad som måste rensas bort om vi inte själva ser det först.

Förvandling

När jag blir medveten om att jag har dömt andra, även om det inte var min avsikt, så vet jag att det att döma andra är en tendens i min mänskliga natur. Nu vet jag vad jag ska arbeta på; att slut med denna fördömande attityd så att den kan ersättas med långmodighet.

Gud är stark för vår räkning. Han ger oss allt vi behöver för att fullföra denna förvandling.

När jag ser tillbaka på en situation och ser att jag uppförde mig egoistiskt, utan att mena det, så inser jag precis hur mycket det är en del av mig. Nu kan jag agera och använda varje möjlighet jag får till att öva på att vara givmild och kärleksfull, istället för att leva för mig själv.

När jag är bekymrad, så ser jag hur mycket jag egentligen behöver lära mig att lita på Gud.

Listan är lång. Vi upptäcker att vi är svaga som människor, men Gud är stark för vår räkning. Han ger oss allt vi behöver för att fullföra förvandlingen.

Han ger den trötte kraft och ökar den maktlöses styrka.
Ynglingar kan bli trötta
och ge upp, unga män kan falla.
Men de som hoppas på Herren får ny kraft, de lyfter med vingar som örnar. De skyndar i väg utan att mattas, de färdas framåt utan att bli trötta.
(Jes 40:29-31)