Den största rikedomen

Den största rikedomen

Skriven av: Tove Rebekka Johnsen | Publicerad: den 23 september 2011

I ett myller av människor som har kommit från flera olika länder för att dela uppbyggelse och gemenskap på församlingens missionscenter Brunstad, träffar jag Patricia Fenn. Hon står och samtalar lågmält med några bekanta då hon får syn på mig och hennes ansikte spricker upp i ett stort leende. Tillsammans hittar vi en plats där vi kan tala ostörda av det pulserande livet på missionscentret.

Hon växte upp i ett katolskt hem i Connecticut, USA. Bara 20 år gammal gifte hon sig med Gary Fenn som hon hade känt och gått i samma skola med sedan barndomen.
Tillsammans började de att söka efter ett djupare innehåll i livet. Efter att de hade fått två barn – Sarah och Michael – började de på en bibelskola i New York. I staden mötte de en evangelist från DKM vid namn Jether Vinson. Efter att ha lärt känna honom, följde den lilla familjen med till en konferens organiserad av DKM i Landsdown. 

Jag kunde inte förstå hur de orkade att ta emot barnen både fysiskt och psykiskt, säger hon.  

Halvvägs genom veckan föreslog Gary att de skulle flytta till Urbana för att bo närmare människorna i församlingen. Förslaget om att flytta kom plötsligt och oväntat för den unga kvinnan som fortfarande inte riktigt hade förstått vad hon hade mött.
- Men jag förstod att de hade något som jag ville ha och jag insåg att det innebar att vi var tvungna att flytta, säger Pat.


Den första tiden var det en anpassningsprocess till det nya livet för Pat. Även om hon förstod att det inte var det om man tog emot barnen eller inte, som var avgörande för att kunna leva efter evangeliet, så kände hon stor nöd för sin egen del.
- Jag bad Gud om att han skulle öppna mina ögon, säger hon.
Och sakta men säkert förändrades Pats sätt att tänka. Men det var först då hon fick en speciell bibelvers som hon beslutade sig. Versen löd: På er är till och med alla hårstrån räknade (Matt. 10:30). Då fick hon ett sådant förtroende för Guds styrning i livet att hon bestämde sig. Men beslutet hade även en annan dimension. – Då jag bestämde mig för att ta emot de barn som Gud ville ge mig, bestämde jag mig även för att de skulle bäras ända in i himlen, säger hon. 

 I utgångsläget hade jag inte det tålamod och den kärlek som krävs av en mamma

 Uppgiften som mamma till 13 barn har gett Pat mycket i livet.
- Det är när du blir pressad till dina gränser som du får lära känna Gud, säger Pat eftertänksamt. Hon har genom ett långt liv och inte minst som mamma, lärt känna Gud både som vän och hjälpare. - I utgångsläget hade jag inte det tålamod och den kärlek som det krävs av en mor, säger Pat och förklarar hur hon har fått se sin brist på godhet, omtänksamhet och kärlek. - Men Gud har gett mig evangeliet som en lösning, säger Pat.

 

Evangeliet har gjort att hon har kunnat utveckla sig till att bli god, omtänksam och kärleksfull. 
 

Men som mamma har hon även upplevt saker som inte har varit så lätt.
- Mamma, jag såg precis ett flygplan störta in i byggnaden brevid, sa sonen då han ringde från jobbet en morgon
- De förstod inte vad det var som hände, berättar Pat.
Men det sonen precis hade sett var det andra flygplanet som kraschade in i World Trade Center som råkade vara byggnaden brevid den han jobbade i.
- De lyckades ta sig ut ur byggnaden, men blev tvungna att stå och se på hur människor hoppade ut från våningarna. Det var en skakande upplevelse för honom, säger Pat och berättar vidare att sonen inte pratade med någon på två veckor efter den tragiska händelsen.
Vid den tidpunkten var sonen inte troende.
- Men det som hände väckte en nöd i honom, säger Pat. 
 

Det är ofta de tuffaste perioderna som är de mest värdefulla.
 

Då hon hade fått barn nummer fyra var Pat inblandad i en allvarlig bilolycka.
- Jag såg lastbilen komma emot mig, säger Pat.
Det nästa hon kommer ihåg är två bröder som står lutade över sjukhussängen och ber för henne. Den unga mamman hade blivit allvarligt skadad i olyckan med bl a ett bäckenbrott. Tack vare brödernas böner återhämtade hon sig fort.
Pat spenderade mycket av tiden på sjukhuset ensam, eftersom Gary var hemma med de små. Hon fick mycket tid för sig själv och för sina tankar. Under den här tiden utvecklade hon ett nära förhållande till Gud genom bön och fick även uppleva att en speciell bibelvers blev till stor hjälp för henne. - Det är ofta de tuffaste perioderna som är de mest värdefulla, säger Pat och förklarar vidare att det är då man får en helt egen hjälp av Gud som man senare kan ge vidare till andra.

Som person är Pat aktiv och föredrar att sporta framför att sitta i lugn och ro och handarbeta. – Så bra att vi fick nio pojkar, skrattar Pat och berättar om diverse basebollmatcher med pojkarna.
- Det var roligt så länge jag vann över dem, säger Pat.
57 år gammal går det inte lika bra med basebollen längre, men Pat spenderar mycket tid med sina 16 barnbarn som ofta besöker dem.

Beslutet om att ta emot barnen var det svåraste beslut som Pat har tagit, men det blev även den största rikedomen för Pat som nu har 13 vuxna barn och 16 barnbarn.
- Barnen har varit till stor välsignelse och glädje för mig, säger hon.
Och familjen beskriver henne som en omtänksam, god och varm mamma.
Pat kämpar fortfarande för att alla barnen ska bevaras ända till himlen. – Några har varit ”borta” en stund för att sedan återvända, säger hon.
Men när de har återvänt så har de även återvänt med ett nytt hjärta och ett nytt sinnelag.                                     - Det är ett mirakel som bara Gud kan göra, konstaterar hon.

Hennes dagliga kamp består nuförtiden av att be för barnen och göra gott mot de barn och barnbarn som hon har runtomkring sig.
Hon avslutar med att referera till versen i 3. Joh 1:4:
- Ingenting gläder mig mer än att höra att mina barn lever i sanningen.