En annorlunda missionär

En annorlunda missionär

Skriven av: Irene Laing och I. M. Larsen | Publicerad: den 22 mars 2013

”Fri från synden”. Det är ord som Claude aldrig har hört tidigare, och de fyller honom med glädje. Han klarar nästan inte att vänta tills mötet är färdigt att få prata med dessa män, och få veta mer om livet de talar om: ett familjeliv och ett personligt liv utan synd!

Det är år 1956: Arild Tombre, en högväxt 24-åring från Trondheim i Norge, reser med bil från Tyskland till Holland. Det är en lång resa, men sällskapet är gott: Arild reser tillsammans med Elias Aslaksen och Sigurd Bratlie, två gudfruktiga män som han lär sig mycket från. De har rest mycket tillsammans de senaste åren, och evangeliserat i hela Europa.

Arild ser ut genom fönstret; flat mark så långt ögat når. De är i Holland nu. Det han inte vet är att mer än fem tusen kilometer därifrån, i Kamerun, blir det fött en liten baby, som en dag kommer att bli en viktig del av hans liv. 

Kontakten upprättas

Kamerun 1973: Det är söndag morgon, och medlemmarna i en kristen församling har gudstjänst tillsammans. De känner att något saknas i deras liv med Gud – förkunnelsen är torr. ”Kom, låt oss be Gud om att sända oss ett svar”, säger en av pastorerna enträget. De ber Gud om hjälp och rättledning, och efteråt drar en av männen upp en hopknögglad liten lapp som han haft i fickan en stund. På den lappen står det en adress till en grupp troende människor i Frankrike. ”Kanske det är svaret på våra böner”, säger mannen hoppfullt, och de bestämmer sig för att ta kontakt.

Förkunnelsen är torr

Frankrike 1973: Frankrike 1973: Arild och hans fru Mirjam slappnar av med en snabb kopp kaffe medan barnen leker utanför. ”När vi kom hit för tio år sedan, trodde jag aldrig att vi skulle vara kvar här idag!” säger Mirjam. ”Vi glömde helt att flytta tillbaka till Norge!” svarar Arild med ett skratt. Tidigare samma dag hade han pratat med en man som nyligen hade fått ett intressant brev från Kamerun.

Kamerun 1978: Claude Kue Kamdem är tjugoett år. Han sätter sig på en ostadig bänk i den gamla träkyrkan, och när han hör budskapet, så bränner hans hjärta efter att leva för Jesus. Den unga mannen ber till Gud, och blir omvänd: en kristen som har fötts på nytt. ”Mina synder är förlåtna!” tänker han med ett leende.

Hur kommer jag vidare härifrån?

Arild och Marc (en vän från Frankrike) möts av en vägg av värme när de kommer ut ur det lilla flyget och stiger ned på asfalten. De har fortfarande inte vant sig med den tropiska temperaturen, fast de har rest samma sträcka flera gånger sedan de fick kontakt med Kamerun ungefär fem år tidigare. Framgången i Kamerun går väldigt långsamt. Många visar intresse för deras förkunnelse, men Arild lägger märke till att dessa män inte önskar sig ett djupare liv i Kristus, ett djupare liv i Gud – de är förnöjda med bara syndernas förlåtelse. Bröderna fortsätter att resa dit varje år, i hopp om att finna, om möjligt, en eller två själar som hungrar och törstar efter rättfärdighet. 

De är förnöjda med bara syndernas förlåtelse

Claude sprutar vatten i ansiktet och blinkar mot spegeln. Det har gått några veckor sedan han omvände sig, och han kan liksom inte skaka av sig frågan: ”Hur kommer jag vidare härifrån?” När han går upp den dammiga, röda vägen till kyrkan, har han ingen aning om att just den här söndagen kommer han att få svar på den frågan. 

När han sätter sig ner på bänken kastar Claude en blick runt rummet: På första raden sitter det två vita män, de passar inte helt in, men ser samtidigt avslappnade ut. Fast han är nyfiken, kan han inte hjälpa att han blir skeptisk. Tankarna går till de tusentals missionärer som har kommit till landet. ”De kommer med pengar”, tänker Claude. ”De ser att vi är fattiga, Afrika är fattigt. Men mitt folk är mer intresserat i pengarna än förkunnelsen.”

”Det här är sanningen, Claude!”

Det tar inte lång tid innan den längsta av de två ombes att säga något. Claude märker nästan med en gång att det är något annorlunda med den här mannen. ”Vi bevisar inte att vi älskar Gud när vi kommer till honom och säger: ”Käre Gud, förlåt mig mina synder, och kasta dem i förglömmelsens hav.” Självklart måste vi göra det, men det är inte ett bevis på att vi älskar Gud.” Arilds ord talas med klarhet och överbevisning där framme i den gamla träkyrkan. ”När vi kommer in i en inre rening, där vi låter eld och lut från orden och Anden rena bort allt vi hittar av egoism, stolthet, högmod, det att söka ära och all orenhet, då börjar vi bevisa att vi verkligen älskar Gud!” (Malaki 3:2). 

När vi kommer in i en inre rening, där vi låter eld och lut från orden och Anden rena bort allt vi hittar av egoism, stolthet, högmod, det att söka ära och all orenhet, då börjar vi bevisa att vi verkligen älskar Gud!

Orden ger genklang i hjärtat hos den unga afrikanen, som lyssnar uppmärksamt där han sitter. Något inne i honom säger klart och tydligt: ”Det här är sanningen, Claude! Det här är vägen vidare. Den här mannen är full av gudsfruktan, och han talar sanning!”

Den ovanliga missionären läser från 2 Korinthierbrevet. Så fortsätter han: ”De uppriktiga rannsakar och prövar sig själva. Då får Den Helige Ande möjlighet att leda dem till hela sanningen, sanningen som gör oss fria ifrån synden!”

”Fria ifrån synden.” Det här är ord som Claude aldrig har hört tidigare, och de fyller honom med glädje. Han klarar nästan inte att vänta tills mötet är färdigt, så att han kan få prata med dessa män, och få veta mer om livet de talar om: ett familjeliv och ett personligt liv utan synd!

Personliga upplevelser

Kamerun 1982: Claude är helt slut efter den långa flygresan och den skumpiga bussresan, men han klarar inte att torka bort leendet från ansiktet medan han packar ut bagagen och går in i huset. Han har just varit på en konferens på Brunstad i Norge, där han för första gången i sitt liv fick en personlig upplevelse av Brunstad Christian Church. På konferensen mötte Claude folk från hela världen som levde det livet som Arild hade talat om den första söndagen i 1978. Han mötte bland annat , som var dåvarande församlingsledare.

Han kan inte vänta att får prata med Arild om vad han har upplevt där, och inte minst om alla samtal som han hade med Sigurd Bratlie. Han sätter sig i vardagsrummet, de långa benen stångar mot bordskanten, och han börjar skriva: ”Bratlie är en enkel man. Han kunde läsa en bibelvers som jag hade hört hela livet, men när han sa det förstod jag det på ett helt nytt sätt! Det var en kraftig ande, den kom fram från en man som hade levt det, som levde orden han läste!”

Det är tungvint att resa, internet finns bara i framtiden, och det tar en hel månad att skicka iväg och få tillbaka ett brev, men de båda brevväxlar ofta med varandra. Claude är ivrig att få lära mer om denna kristendom, och Arild tar sig tid att grundligt besvara hans frågor. Med trofasta bröders liv som exempel, sätter Claude i verk och börjar praktisera det han har lärt i sitt eget liv. Under ett samtal med en man i staden känner han sig tvungen att dela med sig av det som har gjort honom så lycklig. ”När jag till exempel frestas att bli arg, så måste jag erkänna att vrede är en synd i mitt kött, och så ta upp mitt kors och förneka mig själv!” ”Är du en pastor?” frågade mannen, med höjda ögonbryn. ”Jag är ingen pastor”, svarade Claude. ”Jag är en kristen.”

Frankrike 1986: Huset är stilla, barnen sover, och Mirjam och Arild sitter i sitt lilla vardagsrum tillsammans. Det tomma pappersarket på Arild knä fylls snart med en liten, sirlig skrift, medan han tar sig tid att svara på Claudes senaste brev. ”Claude är en speciellt gudfruktig man”, berättar Arild till sin fru. ”Han förstår viktigheten av brödraskap, och han blir inte förnärmad när han får förmaningar!”

… det var deras egen synd som gjorde dem olyckliga

Ett frö som växte

Kamerun 2013: Det begynte med noen få kontakter – noen få sjeler som hadde lengsel etter sannheten. Et frø var sådd da menn som Arild Tombre, Sigurd Bratlie og Marc Auchet forkynte Guds ord i klarhet. Disse mennene gav ikke pengegaver; de forkynte Guds ord og var levende eksempler på Guds ord. Over tid forsto Claude og andre i Kamerun at det var deres egen synd som gjorde dem ulykkelige, og frøet vokste ettersom de lærte å ta opp sitt kors og fornekte seg selv (Matteus 16, 24.) De lærte å bruke Guds ord i enkel trofasthet hjemme, å ta opp en bevisst kamp mot synden, i lydighet mot Gud når ingen andre kunne se dem, og Guds ord ble også deres liv. Andre så noe annerledes i disse menneskene og hadde lengsel etter det samme livet. 

Fröet fortsatte att växa, och så började det att bära frukter. Dessa män och kvinnor fick en otrolig glädje de aldrig hade upplevt tidigare, och fick lycka och glädje när de lärde sig att leva ett korsfäst liv, tillsammans med Jesus, ett liv i frihet från synden!

I dag finns det tre livskraftiga församlingar i Brunstad Christian Church i Kamerun: Bafoussam, Yaoundé och Douala. I 2012 träffades 450 vänner för en konferens på ett hotell de hade hyrt i Bafoussam. Församlingarna i Kamerun arbetar nu tillsammans med att bygga sitt eget, gemensamma konferenscenter!

Lev först livet – sedan kan du hjälpa människor

”Att berätta eller förkunna något till någon är en sak, det måste finnas ett liv bakom det som sägs. Lev först livet – sedan kan du hjälpa människor. Jag måste vara rättfärdig i mitt fördolda liv, i min kontakt med Gud, först!” Claude Kue Kamdem, 2012