En 'görares' kristendom

En "görares" kristendom

Skriven av: Pippa Jacobs | Publicerad: den 29 november 2013

När ljuset skiner på synden får vi ett ansvar att göra något med den, och det leder till handling.

Stuart har trott på Gud så länge han kan minnas. Hans hade inte en ”religiös” uppväxt, men han kände alltid att det fanns en Gud. Som vuxen letade han efter något som kunde bekräfta hans tro på att det fanns en Gud, men han hittade ingenting i de statliga kyrkorna. Han hade en känsla av att en troende inte bara kunde vara passiv: ”ingenting att göra, Jesus har gjort allt, bara luta dig tillbaka och slappna av…” Han kände att tron på Gud måste leda till något mer än det. Det var när han kom i kontakt med Brunstad Christian Church han äntligen fick höra ett evangelium som kunde sätta fingret på det han letade efter.

Långt ifrån att behandla livet som ett passivt väntrum till himlen

Han fick höra att det att vara kristen är långt ifrån att behandla livet som ett passivt väntrum till himlen, men att det finns mycket att GÖRA. Han förstod att medvetandet om ens egen synd växer när man får Guds ord förklarat så tydligt i församlingen. Precis som när en soluppgång sakta sprider sitt ljus över landet, blir vi gradvis mer och mer medvetna om synden i oss. Vi förstår mer och mer att den här synden inte gör oss lyckliga och att den inte behagar Gud. När Gud ger oss mer ljus får vi även ett ökat ansvar att göra något med den synden han lyser upp för oss. Det kräver handling!

”Tag på er hela Guds vapenrustning, så att ni kan stå emot djävulens listiga angrepp.” (Efesierbrevet 6:11).

Stuart började inse att han hade ett hett temperament och att det gick utöver familjen. Atmosfären han skapade var långt ifrån ”välbehaglig för Gud”. Han bad och längtade efter att förändra sig. Han hade inte lust att fortsätta reagera på det här sättet. Han tänkte mycket på sitt sätt att reagera och gjorde sig klar, eller ”rustade sig” till kamp. Han var fylld med en överbevisning om att han inte önskade bli arg och han väpnade sig med Guds ord och bad till Gud om styrka.

Han hade bestämt sig för att vara lydig… Och Gud hade mött honom med sin helige Ande

Stuart började praktisera Filipperbrevet 2:12-13: ”Därför, mina älskade, liksom ni alltid har varit lydiga, så arbeta med fruktan och bävan på er frälsning, inte bara som när jag var hos er, utan ännu mycket mer nu när jag inte är hos er. Ty Gud är den som verkar i er, både vilja och gärning, för att hans goda vilja skall ske.” Gud började verka mer VILJA i honom att ta upp sin kamp, när han såg att resultaten var så givande. När han blev frestad fick han en styrka att segra som han förut inte hade haft. Han hade bestämt sig för att vara lydig när han kände sig svag och Gud hade mött honom med sin helige Ande.

”Genom dem har han gett oss sina dyrbara och mycket stora löften, för att ni i kraft av dem skall få del av gudomlig natur, sedan ni kommit undan det fördärv som på grund av begäret finns i världen.” (Andra Petrusbrevet 1:4).

Du vet egentligen inte vad glädje är innan du upplever ett sådant här resultat!

Så kom dagen när det gick upp för Stuart att han inte hade blivit arg på länge och han tänkte: ”Det här fungerar verkligen!” Han hade trofast tagit upp sin andliga kamp där han visste han var svag och de naturliga reaktionerna byttes mer och mer ut med gudomlig natur.

Nu säger Stuart: ”Du vet egentligen inte vad glädje är innan du upplever ett sådant här resultat!” Stuart är en lycklig man. Han vet att det finns mer att arbeta med, men med Guds hjälp kommer han att göra det! ”Resultaten är värda det!”