En okänd Jesu Kristi soldat

En okänd Jesu Kristi soldat

Skriven av: Barry Couts | Plats: Urbana, Ohio, USA | Publicerad: den 25 juni 2013

Mammas ”bekväma” dagar fick ett plötsligt slut då pappa dog i en tragisk bilolycka. Genom allt har hon förblivit trofast och burit motgångarna som en äkta Jesu Kristi soldat.

De flesta länder bygger monument för soldater som omkommit i krig. Ofta är dessa monument till för att hedra ”okända” soldaters offer. Kristna är också soldater som kämpar mot synd och Satan. Många lever ett tyst, obemärkt liv. Den här artikel är skriven för att hedra en sådan okänd soldat, nämligen min mamma fru Mozelle Couts, medan hon ännu lever. Genom otroligt svåra förhållanden har hon förblivit trofast och burit motgångarna som en äkta Jesu Kristi soldat (2 Tim 2:1-4).

En ädel kristen

Jag heter Barry Couts, bor i Urbana, Ohio, och är med i Brunstad Christian Church lokala församling. Jag är afro-amerikansk med förfäder som transporterades från Afrika till Amerika för att tjäna som slavar. På den sociala stegen befann vi oss längst ner, men min mamma, som jag skriver om idag, är bland de ädlaste kristna människor som går att hitta.

På den sociala stegen befann vi oss längst ner

Mamma föddes 1923 i Bellefontaine, Ohio. Hon hade tolv syskon, fyra bröder och åtta systrar och själv befann hon sig i mitten av syskonskaran. Hon slutade skolan i åttonde klass för att kunna jobba och hjälpa sina föräldrar att skaffa bröd på bordet. Min pappa, Edward Harris Couts, gifte sig med mamma precis innan Koreakriget. Jag minns att min mamma brukade berätta om breven som han skrev till henne under sin tid som utstationerad i Korea.

Pappa jobbade som boktryckare och hade ett litet tryckeri på bakgården. Mamma brukade hjälpa honom med att göra visitkort och kyrkokungörelser osv. De var inte rika, men hade tillräckligt för att kunna leva ett bekvämt liv. En dag år 1956 fick mammas ”bekväma” dagar ett plötsligt slut då pappa dog i en tragisk bilolycka. Min mamma var tre månader gravid med mig när detta hände.

Fullkomlig förtröstan på Gud

Äktheten i mammas kristna liv kom tydligt fram i sättet hon som outbildad afro-amerikansk änka tacklade prövningarna på, som strävade och behöll tron genom livets hårdaste förhållanden. Mamma var en djupt hängiven kristen och hon litade fullständigt på den Gud som såg till att sparven fick mat och liljan kläder. Hon var en bönens kvinna som lät Gud få höra alla sina behov.

Mamma litade fullständigt på den Gud som såg till att sparven fick mat

Tidigt på 1970-talet var det väckelse bland vännerna i Urbana, Ohio, där jag gav mitt liv till Gud och blev en Jesu Kristi lärjunge. Under ett tal av en av ledarna i Brunstad Christian Church fick vi presenterat för oss ett djupare liv i Gud, och både mamma och jag hittade vårt hem där.

Efter pappas död har mamma fått uppleva Ps 68:5 personligen. Gud är verkligen änkornas och de faderlösas försvarare. Genom hela vår barndom och tonårstid har vi fått uppleva Davids ord: De rättfärdiga blev aldrig övergivna och vi behövde aldrig tigga bröd. Efter pappas död jobbade mamma otroligt hårt, men glatt och outtröttligt, för att alla hennes barn skulle ha allt de behövde, och inte minst för få alla igenom gymnasiet. Gud såg till att hon hade arbete. Ibland jobbade hon för affärsmän i Urbana, Ohio, där hon passade barn, diskade, tvättade och strök kläder. Andra gånger kunde hon jobba för någon cateringfirma, som lagade mat till fester och samlingar där mamma serverade maten. Det var fest hemma när hon tog hem rester av t ex fint kött eller sjömat.  

En välsignad fredsmäklare

Min mamma brukade ofta och spontant prisa Gud. Orden ”Tack, Jesus” kunde komma över hennes läppar mitt i vardagen. Hon levde sitt liv som en välsignad fredsmäklare och planterade en fruktan och respekt för Gud och för andra i våra hjärtan.

”Tack, Jesus” kunde komma över hennes läppar

År 2006, då mamma var 83 år gammal, fick hon en blodpropp i benet som orsakade ett sår som inte ville läka, och hennes ben blev tvunget att amputeras. Nu är hon nästan 90 år gammal och bor med minimal hjälp i samma hus där vi växte upp. Hennes ansikte utstrålar det djupt tacksamma och härliga Jesuslivet (2 Kor 4:10-11). Jag har aldrig, inte ens som undantag, hört min mamma klaga. Hon är som 1 Tess 5:18: ”(…) och tacka Gud under alla livets förhållanden. Detta är Guds vilja med er i Kristus Jesus.”

I slutet av sitt liv gav aposteln Paulus det mest frimodiga, kraftfulla och träffande vittnesbördet någonsin: ”Jag har kämpat den goda kampen, jag har fullbordat loppet, jag har bevarat tron. Nu ligger rättfärdighetens segerkrans i förvar åt mig. Den skall Herren, den rättfärdige domaren, ge åt mig på den dagen, och inte bara åt mig utan åt alla som älskar hans återkomst.”
(2 Tim 4:7-8). Detta är även mammas vittnesbörd.

Må alla Kristi soldater leva på samma sätt så att de också kan säga det samma!