Ett nytt och lyckligt liv - genom korset!

Ett nytt och lyckligt liv - genom korset!

Skriven av: Inga M. Larsen | Publicerad: den 27 januari 2014

– Var du än bor och vem du än är, så kan du bli fullkomligt lycklig, säger Nadya Georgieva från Bulgarien. Hon har upplevt det själv och vill gärna dela sin historia med oss.

Nadya Georgieva sätter sig ner framför mig med ett leende. Jag ger henne ett glas vatten och väntar med spänning på vad hon ska berätta. Nadya är 36 år och arbetar med räkenskap. Hon verkar vara en lugn och stillsam person som inte gör något väsen av sig. Men ändå utstrålar hon en anmärkningsvärd värme och kärlek, vilka jag gärna vill veta var de kommer ifrån.

Nadya växte upp i en liten stad i Bulgarien, bara tio minuter från den grekiska gränsen. På den tiden rådde kommunismen som ideologi i landet och jämlikhet och solidaritet värderades starkt. Nadya och hennes två systrar upplevde en trygg och god barndom hos sina föräldrar i staden Petrich.

I skolan var Nadya en av de bästa. Hon engagerade sig, som de flesta andra, i många olika aktiviteter. Det hände något varje kväll. Nadya gjorde allt möjligt som från att spela basket och delta i mattegrupper, till att dansa och sjunga i kör.

I tonåren började Nadya få feedback på sitt uppförande. Folk menade att hon alltid var så arg. När mamman bad om en tjänst, var hennes första reaktion: «Varför måste jag göra det?» På skolan skulle hon alltid ha rätt och hon diskuterade tills hon fick som hon ville.

Jag plågades av min natur; – de negativa uttrycken i mitt sätt att vara på, som alltid visade sig när jag var med min familj och mina vänner. Kommunismens ideal var ju att dela med sig, hjälpa varandra, vara goda och så vidare. Även om jag hörde det så klarade jag inte att genomföra det.

På kvällarna brukade Nadya besöka sin kristna mormor. Även om hon själv inte trodde på Gud, så älskade hon att lyssna när mormor berättade historier ur Bibeln.

– Det var som om jag fick se in i en helt annan värld. En värld långt borta från den materiella värld jag själv levde i, där allt baserade sig på det mänskliga förnuftet.

– Jag fascinerades extra mycket av historien om Josef. Han såldes till Egypten som slav och kastades i fängelse. Ändå fick han styrka av Gud till att vara glad och tacksam.

En vändpunkt

Nadya kände kontrasten mellan det liv hos såg i de olika troshjältarna i Bibeln och det liv hon själv levde. Hon upplevde dock som 15-åring, en vändpunkt som skulle förändra hennes liv för alltid.

En enkel, liten vers ur Bibeln som hennes mormor läste för henne, blev det som öppnade hennes ögon för vem Gud var. Det skulle stjälpa hela den ateistiska tankegången hon vuxit upp med och som rådde i resten av landet.

Hon citerar ur Johannes första brev 4:12::

«Ingen har någonsin sett Gud…»

Plötsligt blev det så tydligt för Nadya att hon inte kunde vänta på att få se Gud med egna ögon. Ingen hade ju sett honom. Det handlade helt enkelt om att tro.

– Tro på att även hon kunde få tillgång till den hjälp och styrka som troshjältarna i Bibeln hade.

Nadya omvände sig till Gud utan att egentligen förstå vad det innebar. Men Gud lät orden i Bibeln bli levande för henne.


Jag upplevde en enorm nåd och salvelse från Gud. Det var helt märkligt. Det var en period då jag klarade av att förändra mig. Jag lyckades med att inte vara arg; bara på grund av den enorma glädje jag kände av att ha förbindelse med Gud.
 

Nadya var nu helt uppslukad av Guds ord. Hon kunde läsa i Bibeln både dag och natt.

– Det var som levande vatten, berättar hon upprymd. Det märks att denna tid från hennes ungdom lever kvar i minnet.

Fick se «den gamla Nadya»

Efter en kort period med frälsningsglädje, upplevde Nadya att återigen möta sin egen natur. Hon fick se «den gamla Nadya» - med sina naturliga lustar och sätt att vara på.

Guds ord framkallade en stark nöd hos henne efter att bli färdig med allt detta. Det var inte nog med att bara knyta näven i fickan när ilskan blossade upp. Hon ville bli fri. Fri från egoismen. Färdig med alla krav och missnöjdhet som gjorde sig gällande.

När Nadya som 16-åring lät sig döpas, frågade prästen i kyrkan varför hon var kristen. Nadya svarade att hennes vittnesbörd var versen som står skriven i Johannesevangeliet 14:15:

«Om ni älskar mig, håller ni fast vid mina bud.»

Det var det som var hennes hopp. Hon älskade Jesus och ville gärna hålla de goda bud som hon läst så mycket om.

– Efter dopet var jag väldigt besviken. Min natur började plåga mig ännu mer. Nu var jag ju kristen och ändå klarade jag inte av att förändra mig. Då var jag i nöd.

Nadya fick ständigt höra att Jesus dog på korset för att vi skulle få syndernas förlåtelse. Men det blev ingen tröst för henne längre.

Jag längtade efter något mer än bara syndernas förlåtelse, jag ville bli en helt ny person.

Nytt hopp

En kort tid senare fick församlingen i Petrich besök av några kristna från Brunstad Christian Church. Nadya fick höra en sång ur sångboken som gästerna hade med sig och den gav henne nytt hopp.

Nadya tar en liten klunk ur vattenglaset hon har framför sig innan hon berättar vidare.
– Bland annat så hörde jag en sång med texten «Jag vill vara med och sprida korsets ord till syndens slav.» – Det är det jag behöver. Det är det som är vägen, tänkte jag.

Nadya, som fram tills dess hade känt att hon slavat under synden, såg nu korset som en väg till frihet. Även om Jesus var oskyldig, så dog han på Golgatakorset för att vi skulle kunna få syndernas förlåtelse.

– Men jag fick även se att korset betydde så mycket mer än bara det. Jesus dödade, eller förnekade, sin egen vilja varje dag, i alla frestelser som han mötte. Istället för att göra sin egen vilja valde han alltid att göra Guds vilja. Detta kallar han i Lukas 9:23 för «att varje dag ta sitt kors» – långt innan han blev korsfäst på Golgata.

Nadya förstod nu att Jesus inte bara förnekade syndens resultat – ilskna ord, dåliga handlingar osv., utan att han kämpade mot själva lusten som bodde i hans natur – sin egen vilja, eller «synden i köttet» som det kallas i Bibeln.

På detta «dagliga kors» fick synden sin slutliga dödsdom – innan den gav sig uttryck i en handling. Jesus dog inte på korset bara för att vi skulle få syndernas förlåtelse, utan han lämnade ett exempel efter sig som vi kan följa. Att han aldrig gav efter för lusten att bli arg, avundsjuk, förnärmad och så vidare, gav även Nadya en möjlighet att gå samma väg.

– Orden som Paulus skriver i Galaterbrevet 2:20, fick en helt ny betydelse för mig. Berättar hon: «Jag är korsfäst med Kristus, och nu lever inte längre jag, utan Kristus lever i mig.»

Det blev så tydligt för mig, att när jag dödar egoismen och alla krav som jag känner att jag har i mig, så kan Kristi liv visa sig även ur mitt liv, förklarar Nadya ivrigt.

Upplevde att korset fungerade

Nu började det ske förändringar i Nadyas liv. Hon bara måste le när hon tänker på sin mammas förvånade ansiktsuttryck när hon frågade sin dotter om hjälp med något. «Ja, det vill jag», svarade hennes förut så trotsiga 17-åring, innan hon ens hade hunnit fråga klart.

– Jag upplevde att korset fungerade. Jag tänkte: att om det fungerar i små vardagssituationer så kommer det fungera även när jag möter svårare förhållanden, säger hon med ett brett leende.

Hopp och framtidstro

Det var en stor tröst för Nadya, att äntligen uppleva att segra. Det gav henne hopp och framtidstro: tro på ett liv där hon ständigt förvandlades – en dag åt gången. Från att vara en arg och sur person, så kunde hon nu istället bli glad och tacksam.

När jag nu sitter och tittar på den 36-åriga kvinnan framför mig, ser jag inte många spår av den trotsiga person hon skildrat från sin barndom. Jag frågar skämtsamt och hon är fullkommen nu – om hon inte behöver korset längre.

Nadya skrattar högt och svarar, att det är hon inte.
–Jag behöver det mer än någonsin. Även om jag har fått seger över mycket, så får jag ständigt ljus från Gud över nya områden i mig själv, där korset kan verka. Det är ju då det gäller att fortsätta att förneka min egen vilja, så att Jesu liv allt mer kan visa sig ur mitt liv.

Nadya använder versen i Romarbrevet 14:17 som rättesnöre i sitt eget liv: «Ty Guds rike består inte i mat och dryck utan i rättfärdighet och frid och glädje i den helige Ande.» När hon har den glädjen och friden i sitt hjärta, då vet hon att hon gör Guds vilja.

Den glädjen har jag upplevt! Så har jag det när jag är lydig mot Gud, säger Nadya.

Börja i de små situationerna

Tillslut frågar jag Nadya om hon har en uppmaning till läsare som inte har fått tro på det liv som hon själv fick tro på i sin ungdom.

– Ja, det har jag, säger Nadya lugnt men inträngande. – Lita på Gud – inte på ditt förnuft. Gud är allsmäktig. Han kan förändra allt. Han kan göra en olycklig människa lycklig. – Var du än bor och vem du än är – så kan du bli fullkomligt lycklig.

Nadyas röst är full av överbevisning. Det här har hon själv fått uppleva.

– För det första: vänd dig till Gud. Utgångsläget är att du är villig att helhjärtat tjäna Gud. Börja i de små situationerna. När du gör det, upplever du att Gud är trogen. Han gör att du alltid kan vara glad och tacksam; helt oberoende av om känslorna som går upp och ner, och vilka omgivningar du lever i.