För mig verkade det så trångsynt

För mig verkade det så trångsynt

Skriven av: Namita Dadlani och Daniel Tombre | Publicerad: den 17 december 2013

En gång var Indira chockad över att höra att Jesus var den enda vägen till det livet och den glädjen hon önskade sig, men till slut klarade hon inte längre att stå emot sin djupa längtan.

Första gången jag mötte Indira Jonklaas i Dubai kunde jag inte tro att hon var mer än 60 år. När jag jämför henne med andra kvinnor i samma ålder förstår jag att det är något som är annorlunda med henne – en inre glädje som strålar från hennes ansikte. När jag sätter mig ner för att höra hennes historia undrar jag om hon alltid har varit sådan, och jag gläder mig att höra mer.

Indira växte upp i en kristen katolsk familj i Sri Lanka, hade en normal barndom med föräldrar som arbetade hårt, men som ung flicka märkte hon att hon inte kunde relatera läran i den katolska kyrkan till det vardagslivet hon upplevde.

Tiden gick, och när hon blev vuxen fick hon egna intressen. Medan Indira följde en väldigt intellektuell och självdriven väg mötte hon människor som gjorde ett starkt intryck på hennes liv. ”Jag gick till ett kloster med iriska nunnor. De var så goda mot oss.” Hennes längtan efter ett sant och rent liv väcktes under den här tiden. ”Jag märkte att jag verkligen längtade efter att göra det goda, vara god och tjäna, men insåg mer och mer att jag inte kunde klara det i min egen kraft.”

Jag hade verkligen en längtan efter att var god, men insåg mer och mer att jag inte kunde klara det i min egen kraft

”Verkligheten” börjar

Efter ett år som utväxlingsstudent i Amerika reste Indira tillbaka till Sri Lanka där hon mötte David, som hon kände var en besläktad själ. Det tog inte lång tid innan de gifte sig, och från det ögonblicket började ”verkligheten”, som Indira beskriver det. ”Jag tror att äktenskapet var ett stort steg i Guds arbete med mig. Man kan säga att David och jag var två primadonnor. Han ville ha det på sitt sätt, och jag på mitt. Så du kan tänka dig att vi hade många sammanstötningar.”

Allt eftersom tiden gick, och Indira och David fick barn, börjande hon känna en längtan efter något mer. ”Jag ville vara en god mor. Jag visste att det var viktigt att skapa en kärleksfull familj. Jag kan inte säga att jag kände behov för Gud, men jag önskade mig något mer för mina barn.”

Så träffade hon några gamla vänner, ett par som hade kommit tillbaka efter att de hade rest några år. ”Mina vänner hade verkligen förändrat sig, och jag såg att det hade hänt något vidunderligt med dem. Jag ville ha det som de hade, men jag blev väldigt chockad när de sa att det var på grund av Jesus. Det verkade så trångsynt för mig, att Jesus skulle vara den enda vägen till det livet och den glädjen de hade.”

Det verkade så trångsynt för mig, att Jesus skulle vara den enda vägen till liv och glädje

Trots detta lockade den förändringen hon såg i sina vänner henne och hon följde med på några av samlingarna de gick på. Hon kände en längtan efter Jesus och hade lust att ge sitt liv till honom, men hon ville inte ta ett val baserat på känslor.

I juli 1983 flyttade Indira till Dubai där hennes man, David, hade startat en firma. David och Indira blev vänner med ett äldre par, som var hängivna kristna, och deras liv gjorde ett djupt intryck på dem. Sakta, men säkert, slipade Gud ner Indiras motstånd och hennes hårda hjärta och i oktober 1988, på en bibelgrupp hon hade börjat gå på, klarade Indira inte längre att stå emot sitt hjärtas inre längtan. ”Jag öppnade min mun under en bönestund och sa: ”Jesus, jag behöver dig i mitt liv!” Inte länge efteråt så läste jag i Bibeln och bad och Guds ord började bli levande för mig. Jag kastade mig in i ordet och blev involverad i allt i den församlingen jag var i. Det var fantastiskt att uppleva Guds förlåtelse genom Jesus för mina många synder och att börja ett nytt liv i honom.”

Inte länge efteråt så läste jag i Bibeln och bad och Guds ord började bli levande för mig

Allt eftersom Indira läste mer i Guds ord, så började hon ifrågasätta saker som hon hörde. ”Det talades mycket om välstånd, om hur Gud ville at du skulle bli rik i den här världen och att de som var riktiga lärjungar inte blev sjuka.” Hon kunde inte få det att stämma med Paulus och de andra apostlarnas liv, såsom de beskrevs i Bibeln. Indira tyckte att de, om några, borde ha välsignats med jordiskt välstånd och ett problemfritt liv, om denna tolkning av Guds kallelse var sann.

Indira började leta efter ett evangelium som kunde tillfredsställa den längtan som fanns i hennes hjärta. 

”Det är inte din lära som tar dig till himlen, det är ditt liv.” 

”Mitt under allt detta började jag på ett nytt jobb”, berättar Indira. ”Den första dagen dök det upp ett leende ansikte vid mitt skrivbord.” Han kände igen mig från en av de kristna samlingarna jag tidigare hade varit på och han hade tagit på sig att prata med mig om Guds ord och det som Gud hade verkat i hans hjärta.” Äntligen började Indira få svar på sina många frågor. Och inte bara det, men hennes kollega kunde hjälpa henne, inte på grund av sin bibelkunskap, men eftersom han var en person som själv levde det livet som Guds ord talade om.

”Han bjöd in mig till de möten han gick på, och jag blev väldigt, väldigt gripen. Jag visste att förkunnelsen var äkta.”

…hennes kollega kunde hjälpa henne eftersom han själv levde det livet som Guds ord talade om

Äntligen hittade Indira det som hon hade längtat efter: Guds ord levt av dem som talade det! När jag frågar henne hur hon visste att detta var den rätta platsen, svarar hon enkelt: ”Det var här det blev klart för mig att det är min egen natur, synden som bor i mig själv, som är orsaken till alla mina problem. Om jag är tålmodig i ett förhållande, och håller ut istället för att hålla på min egen vilja, så efterföljs det av seger och glädje. Jag har träffat många kristna och har varit i många församlingar och jag är övertygad om att det inte är din lära som får dig till himlen, men ditt liv.”

Det blev klart för mig att det är min egen natur, synden som bor i mig själv, som är orsaken till alla mina problem

Jag har själv upplevt Indira som en strålande person, som alltid är glad, alltid uppmuntrande och som har stor omsorg för andra. Men det är definitivt mer än det att bara ha ett gott förhållande till människorna hon känner och att ha en ”mänsklig omsorg”. Det hon säger härnäst bekräftar detta. ”Det är synden som bor i min natur, min egenvilja, som gör att jag är en svår person. Jag har fått hjälp från Gud och fortsätter att få hjälp för att inte följa min syndiga natur. De andra borde inte behöva förändra sig på grund av min personlighet, det är jag som ska förändra mig. Genom att förneka det syndiga begär som bor i min natur så följer jag Jesus och lite i taget blir hans natur min.” (Andra Petrusbrevet 1:3-8).

När jag frågar henne varför hon alltid är så glad, säger hon: ”Det är många som har frågat mig om detta. Jag är lycklig på grund av evangeliet, och för att det har blivit mitt liv.”

Jag är lycklig på grund av evangeliet, och för att det har blivit mitt liv

Jag kan vittna om att jag har sett evangeliet i Indiras liv. Hun är så full av det livet att hon inte kan hjälpa att Kristi dygder strömmar ut från hennes hjärta och strålar ut från ansiktet och det påverkar andra runt henne. Det här MÅSTE vara sann glädje!