Mot det okända

Mot det okända

Skriven av: Vicky Bettridge, Anna Carlson | Plats: Seattle, USA | Publicerad: den 3 mars 2011

Framtiden – det stora okända! Har du någon gång funderat på vad framtiden har att bjuda på? Hur livet kommer att se ut för din familj och dina barn? 

”Gör er alltså inte bekymmer för morgondagen. Den skall själv bära sitt bekymmer. Varje dag har nog av sin egen plåga.” Matt 6:34.

Nyligen besökte jag Mary Fitch, en ung mamma med tre aktiva barn. Jag frågade henne hur hon hanterar bekymmerstankar.

”När jag väntade min yngsta son var jag väldigt bekymrad inför framtiden och för hur jag skulle klara av att ta hand om tre barn. Jag hade ju redan två små att ta hand om”, svarar hon.
”Tankarna och frestelsen att ge upp tornade upp sig som åskmoln över mitt huvud och framtiden såg väldigt svart ut. Men mitt i allt detta visste jag att det inte var Guds plan att jag skulle gå runt och känna så. Det var ju han som hade skapat det lilla som jag gick och bar på.”

Ropade jag till Gud

Hennes ansikte strålar övertygande när hon pratar och medan hon fortsätter börjar jag inse hur mycket den här kampen har betytt för henne.

”En dag medan jag låg i sängen nedtyngd av mörka tankar ropade jag till Gud och bad om frid och försäkran om att allt skulle gå bra. Jag bad Gud om en vers att kunna hålla fast vid när jag frestades till att tvivla, för jag visste att även om jag fick tröst för ögonblicket skulle frestelserna komma tillbaka senare. Jag öppnade Bibeln och läste i Jesaja 65, 23:

Jag ropade till Gud och bad om frid och försäkran om att allt skulle gå bra.

"De skall inte arbeta förgäves, inte heller föda barn till en bråd död, ty de är en avkomma, välsignad av Herren, och deras efterkommande tillsammans med dem."

Gud har en plan

“Den dagen fick jag tro på att Gud har en plan för mig och för alla barnen han har gett mig. Jag frestas fortfarande till att bekymra mig, men jag ser mer och mer att Gud håller sin hand över mitt liv och sänder bara det som är bäst för mig. Om jag ger efter för bekymmerstankarna betyder det att jag tvivlar på hans löften.”

Marys andra barn kommer ut och sätter sig i famnen på Mary. ”Vill du hjälpa mig att servera vår gäst?" frågar Mary” Den lilla flickan nickar blygt och följer efter Mary till köket.

Jag har lärt mig att vara flexibel och ta allt som det kommer.

Vi slår oss ned med scones och te och Mary fortsätter: ”Jag har lärt mig att vara flexibel och ta allt som det kommer. Det blir inte välsignat om jag hela tiden ska hålla fast på min egen dagsordning. Om jag gör det slutar det ofta med att jag har gråtande barn i famnen. Jag planerar lite i förväg med tanke på avtal och sånt, men jag har ingen plan för livet. Jag tar dagen som den kommer.”

Marys äldsta son har också kommit in i rummet. Ljudnivån ökar nu och Mary reser sig upp för att hjälpa barnen att gå ut. Jag förstår att det börjar bli dags att gå, men innan jag går kommer hon ihåg en sak till: ”Det är en vers från en sång som har varit en stor hjälp för mig. Den går så här:”

"All that seems impossible we by faith can do,
faith has action power to start and see things through."

“Jag tänker ofta på den sången när allt verkar extra svårt eller när det verkar omöjligt att fortsätta. Den påminner mig om att allt är möjligt med tro. Gud vet vad framtiden bär med sig och han har full kontroll. Min roll är att vara full av tro!”

Gud vet vad framtiden bär med sig och han har full kontroll. Min roll är att vara full av tro!”