Skuldkänslor trots förlåtelse?

Skuldkänslor trots förlåtelse?

Skriven av: G. Gangsø | Publicerad: den 26 april 2016

Har du fortfarande skuldkänslor och dåligt samvete fastän du har fått förlåtelse?

Syndernas förlåtelse är en gåva till oss människor genom att Jesus med sitt eget blod köpte oss till Gud. Detta måste vi ta emot genom tron.

Han gjorde ingen skillnad mellan oss och dem, sedan han genom tron hade renat deras hjärtan. (Apg 15:9) När hjärtat renas, blir också samvetet rent.

Detta sker genom tron, och det är inte något vi själv kan förtjäna. Vi får det när vi ber om det. Om vi genom våra handlingar har skadat andra människor, bör vi också vara så ödmjuka att vi ber dem, ifall det bara är möjligt, om förlåtelse för den skada vi har vållat dem. Rövaren på korset hade inte den möjligheten, men han hade ett sådant sinnelag, och därför öppnade Jesus porten för honom in till Paradiset. Jesus prioriterade viljan framför gärningen.

Ändå kan det hända att vi plågas i vårt samvete och har skuldkänslor fastän vi har fått förlåtelse. Vad beror det på?

Djävulen ger oss skuldkänslor

Vi har en motståndare, djävulen, som går omkring som ett rytande lejon och söker efter vem han skall sluka. (1 Petr 5:8.) Han sår tvivel om allt som har med Guds rike att göra. Han är den gamla ormen och våra bröders anklagare. Han är en plågoande, och fastän man har ordnat upp i ens saker, blir det liksom aldrig tillräckligt bra. Speciellt svårt kan det vara om man har ett svagt samvete. Då kan vi göra såsom Petrus uppmanar: Gör motstånd mot honom, orubbliga i tron! (1 Petr 5:9) Det lönar sig inte att argumentera; man skall bara brutalt göra motstånd mot honom. Löftet är att han då skall fly för oss. Kommer han tillbaka, måste man ännu en gång avvisa alla hans anklagelser och hänvisa till Jesus, som gav sitt liv och strök ut det skuldebrev som med sina krav vittnade mot oss. (Kol 2:14)

Guds Ord som högsta auktoritet

Vi kan inför honom övertyga vårt hjärta, vad det än anklagar oss för, att Gud är större än vårt hjärta och vet allt. (1 Joh 3:19-20) Vi får inte låta våra egna tankar och känslor vara den högsta auktoriteten i vårt liv, eftersom de är missvisande. Gud är större, och det han har sagt skall vara auktoriteten som är en domare över hjärtats tankar och uppsåt. Detta Andens svärd, som är Guds Ord, måste självaste djävulen vika undan för. Då kommer Jesu frid, och bördan blir lätt. I en människa finns det mycket egenrättfärdighet som ställer sig i vägen för tron. Men Guds rättfärdighet är större och vi måste underordna oss under den.

En fast bestämmelse

Det lönar sig inte att vara tvehågsen. Då blir man aldrig fri från djävulens beskyllningar. Bestämmelsen om att tjäna Gud måste vara fast. Överträdelserna måste bekännas inför Gud (och människor, då det är nödvändigt) och så ska man överge dem. (Ords 28:13) Sorgen över synden skapar avsky mot den, och detta ger oss trons sköld som vi behöver för att släcka den ondes alla brinnande pilar. (Ef 6:16.) Då får vi frid i striden och den onde kan inte röra oss. (1 Joh 5:18)