Tacksam till sista andetag

Tacksam till sista andetag

Skriven av: Erny Janz | Plats: Winnipeg, Canada | Publicerad: den 25 augusti 2016

Han sitter här bredvid mig. En gång så full av energi, så pratglad, men nu är han i stort sett tyst.

Kroppen är gammal och sinnet har blivit svagt. Han, som en gång var familjeförsörjaren, chauffören, den som fixade allt som behövde fixas, är nu beroende av hjälp med enkla, dagliga sysslor. Ibland berättar han historier från sin barndom, från krigstiden i Europa, men tankeprocessen har blivit trögare. Ett resultat av demens. 
Men han är full av tacksamhet. Hans ansikte utstrålar glädje. Orden som vi hör mest är ”Tack!” och ”Jag är så tacksam!”. Märkligt, eller hur? Att en man, som förlorat sitt oberoende och som sitter i sin stol i stort sett hela dagen, är så tacksam?

Orden som vi hör mest är ”Tack!” och ”Jag är så tacksam!”

Något nytt

Vad är hemligheten bakom detta liv, denna utstrålning? Som ung fick han höra att han kunde följa Jesu fotspår, han som inte begick synd. ”Till detta är ni kallade. Kristus led i ert ställe och efterlämnade ett exempel åt er, för att ni ska följa i hans fotspår. Han hade inte begått någon synd, och inget svek fanns i hans mun .” 1 Pet 2:21-22.

Denna fantastiska och starka vers öppnade en helt ny värld för honom. Han var redan kristen, men van vid ett liv där han fortsatte att göra det han visste var fel efter att ha bett Jesus om förlåtelse. Nu lärde han sig att följa Jesus steg för steg och neka synden tillträde som han såg vad han frestades till. Istället för att ständigt komma till korset för att be om förlåtelse kunde han nu ta upp sitt kors och leva ett liv i seger. Ett liv där han, med Guds hjälp och styrka, inte behövde synda längre!

Nu lärde han sig att följa Jesus steg för steg och neka synden tillträde när han såg vad han frestades till.

Det var en kamp och det tog tid, men han höll ut. Allteftersom tiden gick blev han mer och mer lycklig och de runt honom började se resultaten. Han som brukade bli arg på sina barn var mild och snäll mot dem. Istället för att klaga blev han en lycklig man. Det kostade något att avlägga stolthet, envishet, egoism och alla andra synder som Anden pekade på och han var tvungen att ge upp sin egen vilja och åsikter som opponerade mot Guds vilja. Det kom inte naturligt och det var inte enkelt utan snarare en kamp som krävde fullständig trofasthet, varje ögonblick, varje dag. Var det värt det?

Resultatet av ett trofast liv

Hans strålande ansikte ger svaret på frågan. Om man frågar honom hur det går idag är svaret alltid ”Bra!”. Det är inget ytligt svar och han menar det verkligen. Varje dag är en god dag. Inga spår av klagan, bitterhet eller missnöje. Detta är resultatet av det arbete som har pågått i hans inre under livets lopp. Han är full av vila och frid på grund av ett liv i trofasthet mot sin Gud.

När jag tänker på honom kommer jag ofta att tänka på orden i 1 Pet 3:10-11: ”För: Den som älskar livet och vill se goda dagar ska vakta sin tunga från det som är ont och sina läppar från att tala svek. Han ska undvika det onda och göra det goda, söka friden och följa den.”

”Gud har gjort ett verk i mig”, säger han med ett stort leende.

”Gud har gjort ett verk i mig”, säger han med ett stort leende. Vilket vackert sätt att tillbringa sina sista år här på jorden! I glad förväntan på den eviga belöningen som han ska få för ett liv i Guds tjänst.