Vad händer med tron när man drabbas av en tragedi?

Vad händer med tron när man drabbas av en tragedi?

Skriven av: Maggie Pope med Lydia Rusanen | Publicerad: den 2 juli 2015

Lydia och Jouni var i början av tjugoåren och hade varit gifta i nästan ett år när deras liv vändes upp och ner och deras tro på Gud verkligen sattes på prov.

Det var precis på vår första bröllopsdag som Jouni började förlora känseln i tårna. Vi bodde i Finland den sommaren och han hade precis fått ett bra jobb som kranförare. Det var bra betalt och vi behövde pengarna för att kunna finansiera mitt sista år på universitetet i England.

Vi gick till läkaren tre gånger, men de trodde inte det var allvarligt, kanske bara en nerv i kläm. Vi åkte tillbaka flera gånger ändå, eftersom det började dyka upp andra symptom. Till slut, efter cirka två veckor, kunde Jouni nästan inte gå utan hjälp och skickades iväg till en akut MR-undersökning. Jag kommer ihåg att läkaren bad oss komma in på kontoret. Han förklarade att de hade hittat en svulst i ryggen. De visste inte om den var ondartad eller godartad, så vi var tvungna att åka till ett sjukhus i en annan stad för att ta en biopsi.

Efter cirka två veckor kunde Jouni nästan inte gå utan hjälp och blev skickad iväg för en akut MR-undersökning

När vi kom till sjukhuset i Tammerfors konkluderade läkarna med att situationen var för allvarlig för att några prov skulle kunna tas. Varje försök att fastställa graden av cancer eller cancertypen kunde leda till att den spred sig. Det skulle vara en lång och svår operation och det fanns ingen garanti för att Jouni skulle överleva den eller kunna gå igen.

Jag kommer ihåg att vi satt tysta tillsammans en lång stund. Hade läkaren verkligen sagt ordet ”cancer”? Det är ett ord man aldrig förväntar sig att höra, och när man hör det låter det inte verkligt.

Hade läkaren verkligen sagt ordet ”cancer”?

Men så hände det något underlig. Det var som om tiden stannade och vi hölls uppe över alltihop. Vi kunde tydligt märka att våra vänner bad för oss och hade en ovanligt bra gemenskap tillsammans.

”Ty där två eller tre är samlade i mitt namn, där är jag mitt ibland dem.” (Matteusevangeliet 18:20). Den versen fick vi uppleva personligen. Tårar fälldes, men vi hade vila i Gud – en vila som vännerna bad in i våra hjärtan. Vi fick många uppmuntrande meddelanden. Jag tror att det som gjorde mest intryck på mig var att få se Jouni i fullständig vila när han kördes in i operationssalen.

En lång läkningsprocess

 

Efter operationen, när dagarna gick och Jouni började den långa läkningsprocessen, mötte vi många väggar: MRSA, en ny operation – i hjärtat den här gången – och infektioner. Vi hade väl egentligen känt att vi hade gått igenom den stora kampen och kunde nästan inte tro att det kom ännu mer.

Vi hade väl egentligen känt att vi hade gått igenom den stora kampen och kunde nästan inte tro att det kom ännu mer

Jag kommer ihåg att jag tänkte: ”Gud ger oss ju inte mer än vi klarar av, och jag har nått min gräns nu, då kan det inte bli värre!” Men Gud behövde verkligen få mig dithän att jag var tvungen att söka honom utan att lita på min begränsade mänskliga styrka. Då kunde han börja något helt nytt i mig!

Det var många saker jag inte förstod, och för oss människor är det svårt att gå framåt utan att veta precis varför saker och ting händer, eller i alla fall ha en slags plan. Att gå fram i tro i den här situationen var för mig som att ge Gud min hand och blunda.

Att gå fram i tro i den här situationen var för mig som att ge Gud min hand och blunda

Jag kände många gånger att jag inte kunde fortsätta och att det var svårt att lita på Gud, men så kom jag ihåg versen: ”Mina tankar är inte era tankar, och era vägar är inte mina vägar, säger HERREN. Nej, så mycket som himlen är högre än jorden, så mycket är mina vägar högre än era vägar och mina tankar högre än era tankar.” (Jesaja 55:8-9).

Att lita på Gud

 

Jag kan lätt trolla fram en idé om vad Gud önskar visa mig i ett förhållande och hur han kommer att ordna så allt blir ”bra”, men hans vägar och tankar är högre än mina. Jag vet inte hur han kommer att använda mig i situationen, men jag kan vila i att hans plan är fullkomlig.

Gradvis lär jag mig att förstå Guds tankar med mig och se att allt har med min frälsning att göra – min evighet. Jag måste ta det rätt, så att han kan göra det arbetet i mig.

I början koncentrerade vi oss bara om att komma oss hela genom dagen. Det blev inte lättare, men jag kommer ihåg att någon tidigare sa: ”Du måste fokusera på Jesus, annars sjunker du i vattnet.” Och det var så vi bestämde oss för att komma oss genom varje dag.

När tiderna verkar speciellt mörka tänker jag ofta på en vers i Första Samuelsboken 7:12: ”Ända till denna stund har HERREN hjälpt oss.”

Det enda alternativet är att lita helt på honom

Han har aldrig svikit oss. Allt han har fört oss in i har han också fört oss igenom. Det enda alternativet är att lita helt på honom. Vi vet inte vad framtiden för med sig. Just nu är Jouni lam från livet och ned. Vi vet inte om han någonsin kommer att kunna gå igen, men vi vet att Gud kommer att bevara oss och göra så att allt samverkar till vårt bästa – till vår eviga frälsning.