Vandra så som Jesus vandrade

Vandra så som Jesus vandrade

Skriven av: Matthew Ibrahim | Plats: Melbourne, Australien | Publicerad: den 6 juni 2016

En vacker familj, aktiv i församlingslivet och missionär. Andrew Ward hade allt, men kunde inte bli av med känslan av att någonting saknades.

Andrew Ward bor i Melbourne, Australien, och tillhör Brunstad Christian Churchs lokala församling där. Han är en medelålders man som lever med sin fru Sarah och deras sju härliga barn. Hans vänliga personlighet och smittande värme fyller omgivningen med liv och glädje och hans liv i Gud har gjort honom till en lycklig man, men det har inte alltid varit så.
 

Andrew växte upp i ett gudfruktigt hem och gick regelbundet på kristna möten med sin familj. Vid tretton års ålder väcktes Andrews längtan efter Gud under ett strandmöte och han bestämde sig för att följa Kristus som en lärjunge. Tyvärr hade han inte många vänner som kunde stötta honom i hans beslut och det dröjde inte länge förrän han var tillbaka i sin gamla umgängeskrets.

Fast besluten att tjäna

Det dröjde ganska många år innan Andrew förnyade sin pakt med Gud. Han kom i kontakt med nya entusiastiska vänner från en karismatisk församling. Andrew beslutade sig för att tjäna av hela sitt hjärta och han deltog i allt arbete där han hade möjlighet. Inom kort var han engagerad i en stor mängd aktiviteter som bl,a, söndagsskola, ungdomsaktiviteter, missionsarbete och bidragande i den lokala församlingens möten.

Andrew levde nu det han ansåg var ett framgångsrikt kristet liv. Han gifte sig med Sarah, en helhjärtad kristen tjej som var lika aktiv som honom i det lokala församlingslivet och tillsammans bildade de familj.

Andrew kunde inte släppa den gnagande känslan av att något fattades

Tiden gick och Andrew kunde inte släppa en gnagande känsla av att något fattades, trots att alla hans vänner och de äldsta i församlingen försäkrade honom om att han kunde glädje sig över allt det goda han gjorde för Guds rike. Han tvivlade inte på Gud eller på den förlåtelse som han hade fått, men det var något som saknades i hans liv som han inte klarade av att fylla. Han deltog i studiekurser av Bibeln för att bättre lära känna skrifterna och strävade efter att på alla tänkbara sätt leva som en lärjunge, men ingenting verkade hjälpa. 
Till slut började Andrew bli förtvivlad. “Jag kunde inte komma på något mer jag kunde göra för Gud och trots det kunde jag inte släppa känslan av att någonting fattades. Jag kommer ihåg att jag tänkte att det måste finnas någonting mer i det kristna livet än det här”.

Det måste finnas någonting mer av det kristna livet än det här

Denna tanke blev extra tydlig en vecka när Andrew blev ombedd att predika på söndagsmötet. Han satt och bläddrade i Bibeln för att förbereda sitt tal om ämnet helighet när hans ögon föll på aposteln Johannes förmaning, ” Den som säger sig förbli i honom är skyldig att själv leva så som han levde.” (1 Joh 2:6). Andrew såg på sitt liv i ljuset av denna vers och insåg att detta var långt ifrån sant när det gällde honom, men han hade ingen aning om hur han kunde förändra detta faktum.

En längtan efter något mer

Jag insåg att jag endast hade gjort några få framsteg i mitt liv som kristen och att det låg en hel väg att vandra på i Jesu fotspår

Efter ytterligare några år, när Andrew blev medlem av skolrådet i sitt barns kristna skola, träffade han Bill, en medlem av Brunstad Christian Church i Melbourne. Andrew blev inspirerad när hans nya vän berättade om sina livserfarenheter och överraskad av att Bill trodde att det var möjligt att gradvis förändras och bli allt mer lik Frälsaren. Men trots att denna nya kontakt fyllde hans liv med nytt hopp funderade han på om detta verkligen kunde stämma. Ingen annan i alla församlingar som han hade besökt trodde ju på att man faktiskt kunde vandra som Jesus vandrade. Kanske fokuserade han för mycket på sig eget liv och inte på det arbete som Jesus hade utfört.

“Det var faktiskt befriande att inse att jag bara hade gjort några få framsteg i mitt kristna liv. Att det faktiskt fanns en hel väg att vandra på i Jesu fotspår. Genom att låta Gud visa mig min egen natur med hjälp av Bibeln, började jag få ledning i mitt liv till att ta itu med det.”

Efter ett tag bestämde sig Andrew och Sarah att ta med sig familjen till ett av Brunstad Christian Churchs möten i Melbourne. Där läste talaren Jesu ord i Luk 17: ”Då Jesus blev tillfrågad av fariseerna när Guds rike skulle komma svarade han dem: "Guds rike kommer inte så att man kan se det med ögonen. Inte heller skall man kunna säga: Se, här är det, eller: Där är det. Ty se, Guds rike är mitt ibland er."” (Luk 17:20-21).

Den dagen växte det frö av tro som hade planterats i Andrews hjärta och han insåg att han stod i början av den stig som ledde till den verkliga uppfyllelsen av Jesus befallning till lärjungarna om att hålla allt det som han hade befallt. (Matt 28:20).

““Det tog ett tag för mig att inse att jag behövde komma till vila från alla ”döda gärningar” (Hebr 9:14) som jag hade gjort för att upprätthålla mitt goda rykte inför andra människor. Nu när Gud visar mer av min mänskliga natur kan jag hitta synden som bor i mitt kött och döda det genom Anden som det står i Romarbrevet 8:13.”

”Jag är i ständigt behov av Guds hjälp”

”Detta leder mig även till ett större behov av Kristus. Jag inser att jag ständigt behöver hans hjälp. När jag blir frestad till att synda kommer jag ofta att tänka på Jesus liknelser om mannen som hittade en skatt i åkern och om den värdefulla pärlan. Jag är mannen som hittade en skatt: pärlan. Detta ger mig styrka till att vinna över frestelsen. Nu har jag hopp och är inte längre rädd för framtiden.
Andrew är även otroligt tacksam för hur positivt atmosfären i Brunstad Christian Church påverkar hans barn. ”Jag kan verkligen inte säga att jag är besviken över de år som vi har varit en del av församlingen. Det är helt otroligt hur välsignade jag, min fru och mina barn har blivit av församlingen och Guds sätt att fortsätta välsigna oss fyller oss med tacksamhet och en djup längtan efter att få återgälda hans kärlek med trofasthet mot hans ord.”