Gamla och unga lärjungar

Gamla och unga lärjungar

Skriven av: Trond Eivind Johnsen | Plats: Drammen, Norge | Publicerad: den 14 december 2011

Vad krävs egentligen för att både unga och gamla ska trivas i samma församling?

I Korsets seger skrev Oddvar Johansen en intressant artikel runt denna problemställning. Se Oddvar Johansens artikel: «Noe for alle».

 

Själv är jag en 22 år gammal kille (eller man om du föredrar det) uppvuxen i Brunstad Christian Church. Med andra ord är jag alldeles för ung för att ge erfarenhetsbaserade svar på frågorna Johansen ställer läsarna och sig själv, men jag vill iallafall dela med mig av några tankar.

Varje söndag brukar jag, om möjligt, gå till församlingens lokala söndagsmöte. Dessa möten är för hela församlingen, från äldsta man på 86 år till den yngsta krabaten endast några veckor gammal. Inom denna ram möter jag även flera äldre, ett stort antal vuxna och, sist men inte minst, alla mina jämnåriga vänner, kristen ungdom i sin bästa ålder.

Som personligt kristen och uppriktigt intresserad av att följa efter Jesus, är det just på dessa möten som jag har fått och fortfarande får den tro, hjälp och kunskap jag behöver för att kunna leva efter min övertygelse.

 

Jag påstår inte att min församling har knäckt hela koden när det handlar om att skapa en församling utan generationsklyftor. Skillnaden mellan ung och gammal märks även hos oss och jag tror också på det Johansen skriver om att det nog är de äldre som har offrat mest för att bygga den flergenerationsförsamling som vi har idag. Detta gör att jag gärna vill bidra med min del för att de äldre ska få uppleva att ungdomen värdesätter dem. Och jag tror att jag har mina troende vänner bakom mig. Om vi stannar upp och tänker efter, så är vi alla väldigt tacksamma för de äldre som ber för oss, delar med sig av sin livsvisdom och låter oss med egna ögon se vilket liv man kan komma till genom att följa Jesus under ett helt liv.

Det är inte bara för det sociala umgänget som jag går på dessa söndagsmöten. Som personligt kristen och uppriktigt intresserad av att följa efter Jesus, är det just på dessa möten som jag har fått och fortfarande får den tro, hjälp och kunskap jag behöver för att leva efter min övertygelse. Jag tycker inte att dessa möten är ytliga lovprisningsmöten med fängande psalmrefränger, utan snarare “arbetande” möten för och av uppriktiga kristna som älskar Jesus och som vill lära av honom. Kanske är de den enskildes vandring på den här vägen som gör att vi hela tiden blir mer och mer sammansvetsade och hela tiden minskar generationsklyftorna?

Alla starka egenviljor kan aldrig bli nöjda

 

Tillbaka till frågan: «Är det möjligt att bygga en församling där alla är nöjda?» Ja, jag tror faktiskt det! Alla starka egenviljor kan aldrig bli nöjda, men om man tar Paulus förmaning till hjärtat som står i Romarbrevet, kapitel 15, vers 1-2, kommer man helt säkert uppleva glädje och gensidig tacksamhet och förnöjdhet.

«Vi som är starka är skyldiga att bära de svagas svagheter och inte tjäna oss själva. Var och en av oss skall tjäna sin nästa, till hans bästa och hans uppbyggelse. »