Hedersmedalj

Hedersmedalj

Skriven av: Amberly Williams | Publicerad: den 6 juli 2012

I media hör vi emellanåt om människor som har gjort ett hjältedåd, riskerat sina egna liv eller till och med offrat sitt liv för att rädda andras. Vår tids hjältar kallas de.

Det är verkligen stort att kunna värdesätta andras liv högre än sitt eget. Vi kan faktiskt läsa i Joh. 15:13: «Ingen har större kärlek än att han ger sitt liv för sina vänner.»

Men jag då? I mina små och vardagliga situationer? Jag kanske aldrig någonsin hamnar i en sådan situation där jag kan utföra ett hjältedåd, förtjäna en hedersmedalj eller bli hedrad på något sätt. Hur kan jag då «offra mitt liv för mina vänner», som det står i versen? Hur kan jag verkligen älska de andra, särskilt dem som står mig närmast?

Mer än det som är min plikt

Svaret är inte komplicerat. Det är egentligen väldigt enkelt. Mitt «liv» består av allt som jag håller kärt. Min egen vilja, mina åsikter samt mina önskningar och krav. När jag lägger bort allt det och istället tänker på de andras bästa, gör jag verkligen en osjälvisk handling. Det finns ingen större kärlek än det. Inga materiella saker eller utalade ord kan innebära större kärlek.

... en osjälvisk handling. Det finns ingen större kärlek än det.

«(…) utan tjäna varandra i kärlek.» Gal. 5:13. Istället för att jaga efter de saker som tillfredsäller mig, blir jag medveten om de andras behov. En sådan kärlek tvingar mig till att göra mer än det som är min plikt. Den är oreserverad. Den ger och ger och är inte egoistisk. Den får mig till att glömma mina egna tankar och känslor, och istället rikta mina tankar mot andra.

Denna kärlek är uppfinningsrik. Den driver mig ut ur min komfortzon och gör mig i stånd till att släppa greppet om hur jag tycker saker och ting ska vara och hur jag vill att andra ska behandla mig. När har det att jag håller fast på egna åsikter någonsin lett till frid och harmoni i en situation?

En andlig och äkta hjälte

Vi har ett exempel på en äkta hjälte i Bibeln – Timoteus. Paulus skriver om Timoteus: «Jag har ingen som han, ingen som så uppriktigt kommer att ha omsorg om er. Alla söker de sitt, inte Jesu Kristi sak.» Fil. 2:20-21.

Hur djupt ligger det inte i människans natur att söka sitt eget, att försvara sig själv och vårda sin egen ära! Det är inte kärlek! Kärlek är att ge sitt eget liv. Vi vet även att det står skrivet i Guds ord, «Ge, och ni skall få.!» Luk. 6:38. Om jag ger upp min egen vilja, får jag stor glädje och frid i hjärtat. Då kan jag ärligt säga att jag älskar människorna. Jag blir en segerherre. En andlig och äkta hjälte.