Jag – en tjänarelev?

Jag – en tjänarelev?

Skriven av: Helen Baltzersen | Publicerad: den 27 november 2012

En dag när jag öppnade tidningen lyste det en jobbannons mot mig: TJÄNARELEV SÖKES. Det var ett hotell i staden som var på utkik efter nya resurser till tjänarstaben. ”Tjänarelev”… jag märkte att jag reagerade med att tänka lite nedlåtande på dem som eventuellt skulle söka tjänsten. Det kunde inte vara mycket ära eller anseende i den tjänsten. För det första tjänare, och för det andra till och med tjänarelev!

Några vers i Bibeln kom plötsligt för mig - ordet om Jesus i Matteus 20:26: ”…den som vill vara störst bland er skall vara de andras tjänare…”. Och i vers 28: ”…Så har inte heller Människosonen kommit för att bli tjänad utan för att tjäna...”. Jag förstod med det samma att annonsen passade perfekt för mig. Det var ju precis det jag var: en tjänarelev! Min egen herre och mästare Jesus Kristus levde som en tjänare och träl för de andra, och jag hade ju i mitt hjärta sagt ja till att efterfölja honom som lärjunge, i allting. Lärjunge, det vill säga en ”lärling”  ̶  det är ju nästan detsamma som en elev?

En tjänarelev, som av egen fri vilja väljer att göra det goda

Jag var tvungen att le för mig själv och kände en djup fred och glädje i mitt hjärta. Det här behövde jag verkligen: att få en liten påminnelse om vem jag verkligen är: en tjänarelev, som av egen fri vilja väljer att göra det goda. Inte för att jag måste, eller känner mig pressad till det. Jag känner helt enkelt en inre lust i hjärtat att göra något gott för det andra, på samma sätt som Mästaren gjorde. Inga höga tankar om mig själv, vad jag förtjänar, vad andra borde tycka om mig, hur de borde respektera mig o.s.v. Det som, från och med nu, betyder allra mest är att jag är anställd  ̶  hos Mästar-tjänaren.

Det som, från och med nu, betyder allra mest är att jag är anställd  -  hos Mästar-tjänaren