Kristna och politik

Kristna och politik

Skriven av: John Turner | Publicerad: den 8 augusti 2016

Många kristna är mycket aktiva politiskt i Guds namn, antingen kan det handla om att försöka påverka landets lagar till att kriminalisera syndiga handlingar, eller att hindra evolutionsundervisning i skolorna. Men vad är politiskt rätt och fel? Och hur ska vi kristna rösta?

Denna sorts frågor kan vara ganska förvirrande, tills vi läser i Guds ord och ser på den nya paktens budskap.

Ett jordiskt rike?

"Jesus [kom] till Galileen och predikade Guds evangelium. Han sade: 'Tiden är fullbordad och Guds rike är nu här. Omvänd er och tro evangelium!’” Mark. 1:14-15.

Det är lätt att glömma att förväntningen på Jesu tid, var att Jesus skulle upprätta ett jordiskt rike och få slut på det romerska rikets orättfärdighet och ogudaktighet. Men Jesus hade ett helt annat budskap. Hans rike var inte av denna värld. (Joh. 18:36). Han kom för att öppna vägen till personlig frälsning - där var och en av oss kunde frigöras från vår skuld som syndare för att börja leva ett nytt liv i hans fotspår.

Frälsningen Jesus kom med föregår i tystnad, i ödmjukhet, genom personlig lydnad och drivs av kärlek till honom. Vi hjälper ingen att finna denna väg genom att tvinga dem att leva enligt så kallade "kristna lagar". Jesus gav också folk friheten till att välja själva. De som älskade honom, höll hans ord. (Joh. 14:23). De som var kallade och som sökte skulle finna. (Luk. 11:9-10). Han levde i en tid då myndigheterna var korrupta och orättfärdiga, men han försökte aldrig ta över. Han var inte intresserad i ett kungarike på jorden, eftersom han tillhörde himmelriket.

Jesu budskap

Dessutom ser vi kärleken Jesus hade för människorna. Alla människor. Han älskade oss, medan vi var förtappade i överträdelser och synder. (Rom. 5:8). Han kallades ”tullmännens och syndarnas vän". (Luk. 7:13). Jesus botade och välsignade folk okritiskt. Han var alltså inte intresserad av att visa sig som en tuff, nitälskande profet som hatade syndare, och på grund av detta föraktades han av judarna. De ville ha en som kom för att trösta dem, och kasta ner den tidens ledare för rike. Men Jesus var inte intresserad i storhet och erövringar på denna jord. Han ville frälsa jorden, inte från romarna, utan från själva synden!

Vi ser att Jesus rasade mot hyckleri och otrohet bland Guds folk, istället för att rasa mot myndigheterna och samhället. Han lärde dem att tänka på hur de skulle dömas, snarare än att själv döma andra. (Matt. 7:1-3). Han eggade aldrig massorna till att rätta till politisk orättfärdighet och ondska. Det var alltid ett budskap om personlig frälsning och omvändelse.

Vem ska jag rösta på?

Så tillbaka till oss, och politik. Uppenbarligen bör vårt fokus som kristna vara sättet vi lever våra egna liv på. Men vår röst räknas fortfarande! Vem ska jag rösta på som kristen?
Vem du väljer att rösta på är ett personligt beslut. Det hänger mycket på vilken politik du tror kommer att vara bäst för ditt land, vad du tror är bra för alla människorna som bor där och vem som kommer att vara en rättfärdig ledare.

Men det vi behöver mer än något annat som kristna, är friheten att få leva ifred, tjäna Gud och uppbyggas av hans ord, utan att bli förföljda. Vi behöver inte tvinga folk till att göra som vi. Vi behöver bara friheten att själva få skina som ljus. (Fil. 2:15).

Vi kan också be om att Gud ger oss denna frihet, och vägleder ledarna till större visdom, oavsett vem som sitter vid makten. Paulus förmanade faktiskt Timoteus till att göra precis det: "Först av allt uppmanar jag till bön och åkallan, förbön och tacksägelse för alla människor, för kungar och alla i ledande ställning, så att vi kan föra ett lugnt och stilla liv på allt sätt gudfruktigt och värdigt." 1 Tim. 2:1-2.

Tyvärr kan vårt ego ofta störa. Vi vill, som så många andra på Jesu tid, visa att vi vet bäst. För att demonstrera vår styrka och för att göra kristendomen "stor". Men detta är inte sättet Gud ser på saker. Personlig trofasthet i det dolda är "stort". Ödmjukhet är "stort". Dygderna är "stora". Att vända den andra kinden till är "stort". Gud är inte ute efter politiskt inflytande. Han letar efter äkta lärjungar.