Måste jag lysa starkast?

Måste jag lysa starkast?

Skriven av: Trond Eivind Johnsen | Plats: Drammen, Norge | Publicerad: den 10 maj 2013

Om man tänker att varje människa är ett ljus. Då måste väl mitt ljus bli starkare om jag blåser ut de andra?

Nej. Vi har alla både sett och upplevt att ju fler ljus man tänder desto ljusare blir det. Trots det lever vi ofta inte efter det. Vi tar det inte till hjärtat. Vi märker inte att folk automatiskt blåser på andra för att hävda sig själv.

De mänskliga rättigheterna är internationella – de korsar alla gränser och kulturer och är ett bevis på att människan vet att det är gott att respektera varandra. Ingen ska diskrimineras på grund av ras, kultur, läggning eller kön osv. Det har vi kommit överens om.

Vi märker inte att folk automatiskt blåser på andra för att hävda sig själv.

Men diskrimineringen är inte borta. Varken från offentligheten, från diskussionsforum på internet, från skolgården eller vårt personliga tankeliv. Och det är ingen idé att tro att diskrimineringen kommer att försvinna om inte varje människa tar itu med de negativa tankarna som har plågat oss i flera tusen år.

Mina egna tendenser

Jag märker tendenserna varje dag. Jag möter nya människor varje dag. En del liknar mig när det gäller kultur, uppväxt eller livsförhållanden medan andra har sett världen från en annan sida. Och det tycker jag i utgångspunkten inte om. Jag tycker inte om när folk är mindre välbeställda än mig. Jag tycker heller inte om när folk är mer välbeställda. Jag tycker inte om folk som kan mer än mig och jag tycker inte om folk som vet mindre. Jag tycker inte om när folk har andra värderingar, inte tillåter något som jag tillåter eller ser något som oviktigt som jag själv värdesätter högt. Listan blir fort lång.

Det är stor skillnad mellan det jag tycker om och hur jag har bestämt mig för att vara. Jag vet ju att jag inte lyser starkare genom att blåsa ut den andra. Jag vet att världen inte blir en bättre plats om den formar sig mer efter min smak. Tvärtom blir världen en bättre plats om jag förändrar mina tankar.

Jesus trotsade sin egen natur

Du har nog hört mycket om Jesus. Han var gäst hos publikaner och syndare, botade spetälska och förmanade sina syskon till att älska sina fiender.

Jesus var inte mer annorlunda än jag. Han märkte tendenserna varje dag.

Jesus var inte mer annorlunda än jag. Han märkte tendenserna varje dag. Han insåg också att världen inte skulle bli en bättre plats om han gjorde som han själv ville. Det som gjorde att Jesus trots detta förändrade allt, var att han trotsade sin egen natur för att göra det som han visste var rätt. Och Paulus förde vidare förmaningen efter Jesus: "Var inte självupptagna och stolta. Var istället ödmjuka och sätt andra högre än er själva." (Filipperbrevet 2:3).

 

Att Jesus gjorde det betyder att jag också kan göra det. Men det är jag som måste göra det. Jag har nämligen inte blivit ett dugg mindre fördomsfull av att Jesus tog itu med sina tankar. Men han har gett mig möjligheten att få ett nytt tankeliv. Med Jesus som rådgivare kan jag börja få ett helt nytt tankesätt. Hade det inte varit sagolikt om några av Guds tankar kunde bli mina?

Hade det inte varit sagolikt om några av Guds tankar kunde bli mina?

Gud tänker nämligen inte på människor som jag gör. Han är fördomsfri. Han tycker inte illa om någon. Han har själv sagt: "'Jag vet vilka tankar jag har om er', säger HERREN, 'nämligen fridens tankar och inte ofärdens.'" (Jeremia 28:11). Om jag har sådana tankar om mina medmänniskor, vad händer då med diskrimineringen?

När Gud sa "varde ljus", tror jag inte att han ville att jag skulle försöka blåsa ut det igen.