Tänka själv

Tänka själv

Skriven av: Heidi W. Vedvik | Plats: Oslo, Norge | Publicerad: den 7 november 2012

På den senaste tiden har jag läst massa konstigt om min församling – som i grund och botten är mitt liv, så känner jag det. Det är lite underligt att uppleva att andra har meningar, kommer med uttalanden och diskuterar mig och mitt liv på ett sätt som jag inte känner igen mig i.

Om jag ska tro på media, och alla andra som kastar sig in i debatterna, så är jag visst en stackars och lite tänkande, osjälvständig individ, som känner mig pressad, ja, till och med hotad, till att jobba och ge pengar och tid till församlingen. Då måste jag nästan säga att sådana beskrivningar kan jag faktiskt inte identifiera mig med. Någon tänker möjligtvis att allt är väldigt lite genomtänkt från min sida, och känner kanske att de måste ”överbevisa” mig, eller att få mig att inse den svåra situationen jag är i. Nå, jag är ännu inte överbevisad.

Folk mest menar nog egentligen inte att det är mig och min tro de uttalar sig om när de kommer med kritik och frågor, men hellre ”ledningen”, och den påstått stränga regimen jag lever i. Ofta är det kanske mer en önskan om att hjälpa, för man känner att vi inte kommer till med egna meningar, blir bundna och hålls nere av starka ledare. Det är bara det att för mig, för oss, finns det inte en ”ledare” på toppen och en församling under. Vi följer ju Bibeln, och där beskrivs ”Kristi församling” väldigt grundligt (1 Kor 12:12-14). Jag är, de andra är, vi alla är en enda församling med ett och samma mål. Vi är olika, och har därför olika uppgifter, men på samma sätt som kroppen inte fungerar ordentligt utan en arm eller en lunga, så har jag och alla andra en viktig plats i församlingen. Alla är lika mycket värda, oavsett namn, resurser eller nådegåvor. Vi delar ett gemensamt synsätt, ett gemensamt liv. Alla arbetar med sitt eget inre liv och sin kontakt med Gud, men även tillsammans som en flock, en familj, en stor vänskapskrets. Allt jag gör, gör jag för Gud, och inte för att tillfredsställa människors förväntningar och krav (Kol 3:23). Om det var för deras äras skull, skulle jag inte precis kunna påstå att jag följer Bibeln.

Allt jag gör, gör jag för Gud, och inte för att tillfredsställa människors förväntningar och krav

Förstå mig rätt – även om mitt största intresse och min största glädje i livet är församlingen, så lever jag ändå här på jorden, och engagerar mig även i det som föregår här. Som de flesta världsmedborgare önskar jag också en acceptabel karriär, ekonomi och solid politisk styrelse för landet, i ett väl fungerande samhälle i allmänhet. Alla människor har olika liv, olika intressen, men vi lever alla här tillsammans och med gemensamma värden, lagar och rättigheter. Även jag. Även vi kristna, med våra, för några, oförståeliga val.

Då är jag kanske lite naiv och blind när jag litar så pass mycket på Guds ord, väljer att tro på något jag inte ser och ger så mycket av min tid till församlingen? Absolut inte! Känner jag mig pressad eller skrämd? Nej! Det har jag ingen orsak att göra. Varför har jag ingen orsak att känna mig pressad, hotad, hjärntvättad, naiv eller utnyttjad? Därför att jag är en helt och hållet självständig, väl reflekterad och kritisk människa med en fri vilja, som Gud en gång gav mig. Min tro och alla mina val är genomtänkta och baserade på mina egna upplevelser, erfarenheter och upptäckter i livet. Jag väljer att göra det som jag av erfarenhet vet är bäst. Följer man Bibeln, ska man inte låta sig bindas av människor. Alla har ansvar för sig själva, sitt eget liv och vad man väljer att göra med det. Personligen har jag valt att leva mitt liv för Gud, varje dag och i allting. Det är i församlingen jag hör hemma – där får jag stöd och uppmuntran för det livet som jag vill leva, och där har jag goda förebilder och vänner som vill detsamma som jag. Detta är ju mitt liv, det allra viktigaste i min vardag – och om du frågar mig, så investerar man gärna både tid, pengar och engagemang i det, eller hur?

Jag väljer att göra det som jag av erfarenhet vet är bäst

Bara för att jag inte protesterar eller gör uppror mot församlingen, har jag av några karakteriserats som ”hjärntvättad”. Jag lyder visst ”ledningen” slaviskt och av rädsla. Eller så har jag helt enkelt bara mist min förmåga att tänka. Nå, nu har jag alltså använt hjärnan och kommit fram till en förklaring på varför jag tycker att jag inte låter mig hjärntvättas: Fallgropen ligger i att inte vara helhjärtad och söka Gud i allting. Då har man inte den personliga kontakten med Gud som man skulle ha haft. Utan Guds vägledning kan det också bli svårt att skilja mellan ”falska profeter” och de du verkligen kan lita på; de som själva lever helhjärtade kristna liv. För, ja, det finns de man inte precis borde ta emot råd och vägledning av. Själv känner jag att Gud hjälper mig i sådana avgöranden. Jag kan liksom märka om saker är i tråd med Guds vilja och ande, eller inte, och då väljer jag att lita på den intuitionen istället för på eget ”tyckande”, eller på rykten som andra eventuellt skulle komma med. Jag är beroende av denna hjälp från Gud. Då blir allt så lätt, och jag behöver inte vara misstänksam. På det sättet håller jag mig också undan dem jag inte ska höra på, dem som eventuellt kunde rotat med min hjärna.

Kristendom handlar om att leva ett personligt liv för Gud. Det måste göras av hela hjärtat för Gud, och inga andra. Inte för mig själv, min egen bekvämlighet eller ära, och heller inte för andra människors ära. Inte på grund av tvång eller rädsla, men av egen fri vilja, i full tro. Lever man rätt efter Bibelns ord ska det egentligen inte vara möjligt att vara bunden till något eller någon, att känna någon dom, press eller tvång från andra, att känna sig utanför och mindre eller mer viktig, att vara förnärmad, missunnsam eller dömd av människor. Det är ju bara mitt förhållande till Gud som verkligen betyder någonting. Om jag inte har det så i mitt hjärta så blir självklart det kristna livet en träldom. Om alla har det på det sättet i sitt hjärta så blir det fred. Och det är så jag har det i församlingen.

Kristendom handlar om att leva ett personligt liv för Gud