Vad är det som är annorlunda med den här församlingen?

Vad är det som är annorlunda med den här församlingen?

Skriven av: Maggie Pope | Publicerad: den 7 maj 2014

Från den högtidliga och formella anglikanska kyrkan med en präst i kappa till en evangelisk baptistpastor i kostym och slips och en trendig pingstförsamlingspredikant i jeans och skjorta med mikrofon i handen samtidigt som han springer över scenen och ropar till oss... Jag har upplevt dem alla.

Och de har en gemensam nämnare.

Det handlar bara om dem.

En man på scenen har jobbet att berätta för församlingen vad Gud har gjort för oss, och hur vi kan samla in pengar till ett nytt tak, bli frälst eller döpt med den helige Ande. Amen, lovprisa Herren och/eller halleluja!

Så åker vi hem, tacksamma för att vi är goda människor eller för att vi har tagit emot Jesus Kristus som vår egen personliga frälsare eller för att vi kan tala i tungor.

Är detta kristendom?

I flera månader tänkte jag, “Är detta allt? Är detta allt kristendomen har att erbjuda?”

I flera månader tänkte jag, “Är detta allt? Är detta allt kristendomen har att erbjuda?” När jag läser i Apostlagärningar får jag en känsla av kraft och seger över Satan och helvetets här. Jag letade efter samma känsla av seger, men hittade bara ledare som berättade att jag egentligen inte behöver göra det som står i Bibeln eftersom de själva inte gjorde det. Jag hittade kvinnor som skvallrade och talade bakom ryggen på de andra medlemmarna och män som tyckte om att dela in församlingen i grupper för att få personlig makt och prestige.

De var alla eniga om en sak: att Jesus, Guds Son och konungarnas Konung, hade lidit och dött på korset för oss så att vi kunde hitta en väg tillbaka till Gud genom syndernas förlåtelse. Allt vi behövde göra var att tro på det dyrbara blodet som hade utgjutits för oss

Och så skulle vi gå och sprida ordet om vad Gud hade gjort för oss och få så många människor som möjligt att omvända sig, men jag kunde inte låta bli att tänka; “Omvända sig till vad?”De kristna jag såg runt mig fortsatte att skvallra, skilja sig, bli arga och avundsjuka. Och de tyckte att det var helt ok så länge de bad Gud om förlåtelse genom vår Frälsare Jesu Kristi blod, som tog bort våra synder.

Så vad var poängen och var fanns segern som jag läste om?

Att bli frälst är bara början

En dag mötte vi en ung man som hade en annan historia att berätta för oss. Han kom från pingstförsamlingen som oss, men hade besökt en konferens på Brunstad i Norge. Det som han hade hört där förändrade hans liv. Han berättade om det han hade hört. Att det att bli frälst endast var början på en väg i förvandling. Att vi, steg för steg, kan besegra synden i vår natur om vi kämpar mot den och står emot Satan precis som Jesus gjorde.

Detta var något nytt för mig. Han läste från Hebreerbrevet 12:4: “Ännu har ni inte gjort motstånd ända till blods i er kamp mot synden.”

Här stod det inte att våra synder hade “tagits bort”, utan att vi skulle stå emot dem!

Jag hade aldrig läst detta vers förut och ingen hade någonsin läst den för mig heller. Här stod det inte att våra synder hadet “tagits bort”, utan att vi skulle stå emot dem! Jag kände rysningar längs ryggraden. Meningen var att jag skulle kämpa mot synden. Jag hade ansvaret för hur jag reagerade på frestelsen. Jag kunde inte bara ge efter och förvänta att Jesus blod skulle täcka mig inför Guds ögon.

Hur blir man fri?

Medan jag var hos de evangeliska baptisterna lämnade jag en gång en gudstjänst grinig och mycket irriterad på min man. En av medlemmarna såg detta och menade på att jag skulle säga högt: “Prisa Herren!” Jag ville inte men de insisterade som om det på något magiskt sätt skulle lösa det hela. 

Det jag upptäckte i Brunstad Christian Church var att det var synden inom mig och inte min man som gjorde mig irriterad. Jag lärde mig att attackera min irritation; att jag kunde (och borde) be till Gud om att fylla mig med sin helige Ande, inte bara för att tala i tungor, utan för att få kraft till att motstå och avvisa syndiga och irriterade tankar. Jag upptäckte att jag befriades mer och mer från min egen synd när jag kämpade emot den (och det gäller för mig än idag).

Vi är lemmar på Kristi kropp, tjänare som var och en har en kallelse att följa utan jordisk vinst eller inflytelse.

På varje möte har jag och andra möjligheten om att gå fram och vittna om Guds godhet och det arbete han gör i våra liv. Vi delar uppenbarelser som vi har fått om oss själva när vi hör den profetiska förkunnelsen av Guds ord.

Inga människor får betalt för att hälsa på mig vid dörren. Ingen får betalt för att läsa Skriften för mig. Ingen betalas för att vägleda mig. Ingen betalas för att uppträda.

Vi är lemmar på Kristi kropp, tjänare som var och en har en kallelse att följa utan jordisk vinst eller inflytelse. Vi har profeter, lärare, hjälpare, evangelister och tröstare.

Vem kan vara en del av denna levande kropp?

En sak är säker, Det är ingen medlemsblankett som ska fyllas i eller kyrkosamfund att bli medlem i. Det är egentligen väldigt enkelt:

"Om någon vill följa mig, skall han förneka sig själv och varje dag ta sitt kors och följa mig.” (Lukas 9:23)