Depression ljuger

Depression ljuger

Skriven av: Brian Janz | Publicerad: den 21 maj 2014

Jag var en slav under min depression och den tog nästan livet av mig. Jag letade efter svar, men hittade inga. Till slut visade Gud mig en väg genom min sjukdom och han gav mig en glädje som inte ens depressionen kunde ta ifrån mig.

Saken är den att depression kommer i många olika former och påverkar människor på många olika sätt. På grund av det trodde jag att det inte fanns ett sätt att besegra den på. Jag tror fortfarande att det inte finns en universal “nyckel” för att övervinna depression. Jag tror inte ens att “övervinna depression” betyder samma för var människa. Men jag vet att löftena i Bibeln är etthundra procent sanna, oavsett eventuella psykiska problem en människa kan lida av. Även om vägen till frälsning inte är den samma för alla, så vet jag att den finns. Detta är min historia som jag hoppas kan hjälpa andra som upplever liknande prövningar.

Jag sjunker ner i depression

Depressionen var en giftig röst i mina öron som viskade lögner till mig. Du kan aldrig vara lycklig. Du är maktlös. Ingen annan förstår. Ingen annan har någonsin upplevt något lika illa. Ingenting är värt att vakna för. Ingenting är värt att leva för. Hopplösa, förfärliga tankar och trots det trodde jag på dem. Jag trodde på dessa lögner och på grund av det, blev de sanna.

Som kristen hade jag läst otaliga verser i Bibeln om att glädja sig, även mitt i prövningen (1 Pet 1:6), men jag trodde aldrig att detta var möjligt för mig. Jag tänkte att min kemiska obalans gjorde på ett eller annat sätt att jag helt enkelt inte kunde vara glad; att min sjukdom var för mycket t o m för Gud.

Depressionen tömde mig på motivation och deltagande i livet snabbare än man hinner säga “Skärp dig, det är bara ditt huvud!” Jag hoppade av college två gånger under ett år, sa upp två olika jobb och slutade att umgås med mina vänner. Jag klarade inte av att äta. Jag var som en zombie och genomförde livets dagliga rutiner utan att egentligen leva.

Jag väntade på ett tecken; en antydan från Gud om att mitt liv skulle bli bättre bakom nästa hörn. Att jag skulle bli botad från min depression på något magiskt sätt. Och att jag skulle få lov att känna lycka som en vanlig människa igen. Jag förstod inte varför Gud sa att jag skulle glädja mig mitt i mina prövningar, för att därefter göra mina prövningar alldeles för svåra för att glädja sig i.

Jag förstod inte varför Gud sa att jag skulle glädja mig mitt i mina prövningar, för att därefter göra mina prövningar alldeles för svåra för att glädja sig i.

Till slut blev det så illa att jag visste att något måste förändras om jag skulle fortsätta leva. Jag gick till en läkare som skrev ut en massa olika piller. Jag började träna och tvingade mig själv att jogga tre till fyra gånger i veckan. Det fungerade till en viss grad, men varje dag hade pillren mindre och mindre effekt. Efter ett tag upphörde de att fungera helt och hållet och jag började på spiralen nedåt igen.

En ny lågpunkt

Efter några långa, eländiga månader sjönk jag ner till djup som jag aldrig hade trott att jag skulle hamna i. Satan använde depressionens gift till att förmörka mitt sinne så att världen såg oändligt svart och hopplös ut och på grund av att jag trodde på det, blev det min verklighet. Och jag ville göra slut på denna verklighet.

Det är bara Gud som har rätten att ge och ta liv. Han skapade mig som jag är, med en evig avsikt. T o m i “dödsskuggans dal” står Gud vid min sida och vill just i dessa förhållanden utföra ett verk i och genom mig. Självmord är förfärlig otro och tvivel på Guds kärlek och allmakt. Det är samma sak som att förstöra hans plan och ge efter för Satans onda planer för död och förintelse. Jag sätter hela min evighet på spel.

Men i min eländighet kunde jag inte se ljuset och jag gav upp. Jag var färdig med livet. Jag ville somna in och aldrig vakna. Då, i det djupaste mörkret, räckte Gud ut sin hand och jag grep tag i den. Av orsaker som jag inte kunde förklara genomförde jag det inte den natten.

När man är nere i depressionens djupaste djup kan de förfärliga tankarna få en att tro att självmord är den enda utvägen. Inget kan trots allt vara värre än den hopplöshet och förtvivlan jag känner nu. Men Guds ord säger något annat.

Sakta insåg jag att Gud på ett eller annat sätt hade ingripit. Att han av en eller annan orsak ville ha mig i liv på denna jord. Men om Gud vill att jag skulle leva, betydde det även att han hade ett sätt för mig att bli kvitt depressionen?

Ett bönesvar

JJag började leta i min bibel på jakt efter svar. Problemet var bara att det inte står så mycket skrivet om psykiska lidanden. Jag hittade många verser om att bli fri från synden, men depression är ingen synd, tänkte jag. Det är ju en sjukdom.

Nej, sjukdomen är inte synd, men det att ge vika för depressionens symptom – hopplösheten, förtvivlan, otro på Gud – det var synd, oavsett om de kom från en klinisk sjukdom eller inte. Och det innebar att jag kunde få seger här!

Sjukdomen är inte synd, men det att ge vika för depressionens symptom – hopplösheten, förtvivlan, otro på Gud – det var synd, oavsett om de kom från en klinisk sjukdom eller inte. Och det innebar att jag kunde få seger här!

Det står skrivet i 1 Kor 10:13: “Ingen annan frestelse har drabbat er än vad människor får möta. Gud är trofast, han skall inte tillåta att ni frestas över er förmåga, utan när frestelsen kommer, skall han också bereda en utväg, så att ni kan härda ut.” Jag hade läst denna vers tidigare, men egentligen aldrig förstått den. “Gud ska bereda en utväg ur frestelsen”. Det betyder inte att Gud tar bort mina prövningar, utan snarare ger mig styrka till att gå genom prövningarna och få seger över det som plågar mig. Jag insåg att Gud behövde ha mig på hans sida om han skulle kunna hjälpa mig att få seger. Jag kämpade för att gripa tag i tron och verkligen börja kämpa emot min depression. 

Jag blev fortfarande bombarderad av ett hav av onda tankar om förtvivlan, självskada och ännu värre saker. De tycktes skölja över mig som oändliga vågor. Jag frestades fortfarande av depressionen. Den sa till mig att det inte var möjligt. Att jag var för långt borta för att Gud skulle kunna hjälpa mig. Men i 2 Kor 10:4-5 står det: ”...vi bryter ner tankebyggnader  och allt högt som reser sig upp mot kunskapen om Gud. Och vi gör varje tanke till en lydig fånge hos Kristus”

Varje gång tankarna kom in i mitt huvud, rev jag ner deras argument. Men denna gång försökte jag inte använda min egen mentala styrka. Jag visste att ”positivt tänkande” inte hjälpte här. Jag övergav mig till Gud och han gav mig kraft till att fånga dessa tankar. Det var en kamp och jag måste hela tiden upprepa ”Nej, Bibeln säger att jag kan glädja mig; jag lyssnar inte på något som säger något annat” Jag lärde mig att leva i harmoni med Gud och följa hans röst i allt, även i praktiska saker. Det var den enda vägen till seger.

Jag lärde mig att leva i harmoni med Gud och följa hans röst i allt, även i praktiska saker. Det var den enda vägen till seger.

Gud önskade t ex att jag skulle ta hand om min kropp och hälsa. Min depression var ett medicinskt tillstånd, och jag var tvungen att lyssna på min läkare och göra allt han sa. I och med att träning är en del av rehabiliteringsprocessen, visste jag att det även var Guds vilja när jag kände att jag borde gå ut och jogga. Så därför joggade jag. Om när jag kände att jag borde läsa i min Bibel, så läste jag i min Bibel. Om Gud lade det på mitt hjärta att gå ut och umgås med folk, så gjorde jag det också. Detta var aldrig saker som jag hade lust att göra. Ofta kändes det faktiskt som den svåraste saken i världen! Men det är just precis det som innebär att kämpa. Det innebär total lydnad mot Gud. Och när jag var lydig och kämpade mot depressionen, höll Gud sitt ord om att ”bereda en utgång till frestelsen” och ge mig seger över mina frestelser. Och när jag segrade, kände jag en äkta glädje i min ande

Livet med depression

Till att börja med var de olika kamperna svåra, veckolånga saker, men veckorna blev till dagar och dagarna blev till timmar. Och jag tror att även timmarna kommer att minska och försvinna så att jag en dag inte längre kommer att frestas överhuvudtaget av dessa saker. 

Jag lider fortfarande av klinisk depression och känner tröttheten och den svaga emotionella likgiltigheten som följer med ett depressionsanfall, men synden - att ge efter för den – är nu under mina fötter. Mina känslor kan ligga nere i depressionsdjupet, men i min ande har jag glädje. 

Det är nu en tydlig skiljevägg mellan mig och min sjukdom. Jag är inte längre en slav utan kan vara lycklig oavsett vad som sker i mina situationer. Det är en resa, men jag har börjat vandra på denna väg och genom allt har jag lärt mig massor.

Depression ljuger.

En av lögnerna var att ingenting var värt att leva för och att lösningen på alla mina problem var att ta mitt liv. Sanningen är den att man kan döda kroppen, men inte anden som fortfarande en dag måste stå inför Gud. Gud stoppade mig, och jag lärde mig att han har en plan för mitt liv och att han också ska fullföra den. Jag lärde mig att självmord aldrig är en utväg, för Gud är alltid mäktig till att frälsa.

Nu vet jag att jag inte är för svag. Jag vet att jag inte är maktlös. Gud står på min sida och med honom kommer all kraft i universum. Jag vet att andra har upplevt depression förut och befriats från den och jag vet att det är möjligt för mig att segra och vara lycklig. Jag vet detta för att jag själv är en av dem och jag upplever det än idag.

Nu vet jag att jag inte är för svag. Jag vet att jag inte är maktlös. Gud står på min sida och med honom kommer all kraft i universum.

Jag är ännu inte den person som jag ska vara, men jag är långt ifrån den person som jag en gång var. Depressionen har kanske stulit år från mitt liv, men den har inte förstört det. Jag var kanske en slav under min sjukdom, men Gud står på min sida och jag har allt hopp i världen om en bättre och ljusare framtid. Nu kan min kropp användas i Guds tjänst. Mitt liv kan hedra och ära honom som ett vittnesbörd av hans mäktiga kraft till att frälsa och förvandla även den mest eländiga människa.

Det kan kännas hopplöst i början, men det finns hopp. Det finns alltid hopp. Gud är inte trolös, men för att frälsa mig från depressionen behövde jag först tro själv och vara lydig mot hans ord. Guds ord är sant. Tro på Guds ord. Tro att Gud kan befria dig och du behöver aldrig mer vara en slav under elände och förtvivlan.