En tidsfråga

En tidsfråga

Skriven av: Karen-Birgitte Larsen | Publicerad: den 30 november 2010

”Jag förstår inte vart tiden försvinner, jag får inte tid för något längre”, tänker jag. Med jätteliten text har jag lyckats få plats med alla planerna för veckan i kalendern. Det får just precis plats för allt under de olika datumen i boken.

Men detta säger jag, bröder: Tiden är kort! 1. Kor. 7,29.

När jag ser tillbaka på veckan som har gått råder det inget tvivel om att tiden har gått fort. Det händer något varje dag. Jag har mina dagliga sysslor och dagarna bara flyger iväg.

Problemet är nog inte att få tiden att räcka till. Det är det att använda den efter Guds vilja som är svårt.
 

Mitt i min stressiga vardag finns det många goda saker som jag gärna hade fått gjort för människorna runt omkring mig. Människor som jag inte har bjudit hem på länge, syskon jag inte har hjälpt på ett tag och äldre människor som jag gärna hade gjort något för. Varför är det så svårt att få tiden till att räcka till?

Vad är Guds vilja?

Det står i Ef. 2,10, Ty hans verk är vi, skapade i Kristus Jesus till goda gärningar, som Gud har förberett, så att vi skall vandra i dem.

Problemet är nog inte att få tiden att räcka till. Det är att använda den efter Guds vilja som är svårt. Jag drömmer mig lätt bort i tankar och planer om det jag ska göra under de närmaste dagarna och veckorna. Jag stressar med alla dessa goda gärningar som jag så gärna vill göra, men är det de gärningar som jag kan frälsas av? Är de dessa fysiska gärningar som är Guds vilja?

Ty av nåden är ni frälsta genom tro, inte av er själva, Guds gåva är det, inte på grund av gärningar, för att ingen skall berömma sig, säger Paulus lite tidigare i kapitlet (v.8-9). Det är alltså inte nödvändigtvis de fysiska gärningarna som Gud har förberett för mig.

Han lägger till rätta så att han får uträttat något inom mig, i alla livssituationer. Där ligger min frälsning.

Har jag trons öga så att jag kan se Guds vilja med mig i vardagliga situationer? Om jag t ex tänker tillbaka på en kväll som jag har suttit barnvakt. För mig är det väldigt lätt att hänga upp mig på att jag har gjort en god gärning, men hittade jag de förberedda gärningarna under den kvällen? Vad hjälper det att jag har tagit med mig fina presenter till barnen och planerat en fin kväll om jag samtidigt har gett efter för otålighet i denna situation? Är det inte detta som Gud vill att jag ska bli upphöra med?

Vill Han något mer av mig?

Gud är intresserad av att jag ska förvandlas. Han förbereder allt så att han kan få uträttat något inom mig i alla livssituationer. Där ligger min frälsning. Genom att höra Guds röst och vara lydig mot den istället för att göra min egen vilja kan jag få frid, vila, glädje och tillfredställelse.

I Bibeln uppmanas vi till att sträva efter helgelse. (Hebr. 12,14). Finns det något mer heligt, nyttigt eller värdefullt som jag kan göra än att göra slut på synden som bor inom mig? Vill Gud något mig av mig?

Då är det iallafall inte längre svårt att få tiden att räcka till. Då handlar det om att använda tiden till att göra Guds vilja – min helgelse.