Frälst från ett tomt liv

Frälst från ett tomt liv

Skriven av: Maggie Pope | Publicerad: den 27 mars 2015

Är det möjlig för evangeliet att hjälpa en människa att bli fri från tomt tidsfördriv och hjälpa dem att få jobbet gjort?

Min man uppfostrades till att följa en exemplarisk arbetsmoral. Han skrev listor över jobb som skulle utföras och utförde dem dessutom. Han organiserade sig själv och hushållet runt församlingskalendern så att vi kom i tid till möte och bidrog i övrigt. Han utförde sina uppgifter som han blev ombedd att göra innan fristen gick ut och han gjorde dem väl.

Jag däremot hade fått en mer bohemisk uppfostran. Vi gjorde det vi kände för och när vi kände för det. Om det inte blev gjort idag så fanns ju alltid morgondagen. Mina föräldrar var avslappade. Min pappa var inte ambitiös, min mamma brydde sig inte om stök och barnen var lata och det var helt ok för vi var lyckliga.

Jag kunde se att min mans företag började gå bra på grund av hans hårda arbete och såg logiken i att planera, så jag började själv göra det. Jag planerade uppgifter, menyer, listor och scheman.

Jag upptäckte att inte behövde skriva listor längre för att hålla huvudet ovanför vattenytan.

Livet var städat om jag höll mig till listorna och jag höll huvudet ovanför vattenytan vad gällde städning, matlagning och rengöring och allt annat som hör till en husmors uppgifter. Jag fick till och med rykte om mig för att vara organiserad, men med tiden blev barnen större och dagen fylldes inte längre av blöjbyten, flaskor, körning och sömnbrist. Plötsligt upptäckte jag att inte behövde skriva listor längre för att hålla huvudet ovanför vattenytan.

Jag var fortfarande samma, lata unge

Jag upptäckte att jag, trots alla dessa år, fortfarande var samma lata “unge” som förut. Alla listor och planering hade inte ändrat vem jag var. De hade bara hjälpt mig att tackla min hektiska livsstil och hållit min lata natur i schack. Den lata hållningen återvände så fort jag inte behövde skriva listor för att klara alla uppgifter.

Som medelålders hade jag mer än nog med tid, men jag slösade bort den. Det som fanns att göra lät jag ligga. Stannade hemma istället för att besöka andra. Somnade när jag visste att det fanns böner att be. Distraherades av iPlayer istället för att anteckna. Jag kunde se ett helt TV-program från början till slut utan att bli avbruten nu när det inte längre fanns en bebis att mata, ingen som klängde runt mina ben, inga små barn som tjatade om att gå till parken, ingen att hämta från skolan.

Som Jesu lärjunge har jag ett kall om att bli fullkomlig som han är fullkomlig.

Men som en Jesu lärjunge har jag ett kall om att bli fullkomlig som han är fullkomlig. Att efterfölja hans fotspår och göra gott och ta ansvar. Mitt liv är trots allt inte mitt eget. Det tillhör Gud.

Och jag läste detta:

”Spänn därför bältet om livet och var vakna och sätt ert hopp helt och fullt till den nåd som skall komma er till del, när Jesus Kristus uppenbaras. Som lydnadens barn skall ni inte styras av de begär som ni tidigare levde i när ni ännu var okunniga. Nej, liksom han som har kallat er är helig, skall ni föra ett alltigenom helgat liv. Det står skrivet: Ni skall vara heliga, ty jag är helig .”1 Pet 1:13-16.

Kamp mot lathet

Att spänna bältet om livet är en uppmaning till handling, till att tänka på vad som måste göras och vad Gud vill att man ska göra oavsett om man är ung och full av energi eller medelålders och trött. Vi uppmanas att gå till handling och om vi inte gör det så förlorar Gud en arbetare på sin åker.

Jag var fortfarande lat i grund och botten.

Jag insåg att det inte räckte med att tvinga mig själv att följa listor och hålla mig till olika tidsscheman, för när jag inte behövde dem längre visade det sig att de inte hade tagit bort själva roten av problemet. Jag var fortfarande lat i grund och botten. Det var min lata hållning som Gud ville att jag skulle ta itu med, inte att hålla hushållet organiserat. 

Hur kunde jag, med min lata bakgrund, lättdistraherade natur och ”utsätta till imorgon”-inställning, kunna leva i Anden till sådan grad att jag kunde bryta med mitt vanliga sätt att göra saker på och ge min tid som ett offer varje dag?

När jag aktivt kämpar mot min lathet och mitt förhalande och ber om Andens hjälp, dör den delen av min natur och jag förvandlas. Jag håller det inte bara nere under ytan. Min natur förändras faktiskt stegvis.
Om ni ropar "Fader" till honom, som opartiskt dömer var och en efter hans gärning, så vandra här i gudsfruktan under er tid som främlingar. Ni vet ju att det inte var med förgängliga ting, med silver eller guld, som ni blev friköpta från det meningslösa liv ni ärvt från era fäder, utan med Kristi dyrbara blod, som med blodet av ett lamm utan fel och lyte.”1 Pet 1:17-19.

Varje dag kan jag fatta små beslut som ingen annan vet om, men som stilla befriar mig från min natur.

Jag kan bli fri från mitt dåliga sätt (eller tomma tidsfördriv) och inte bara täcka över det med en lista. Jag kan sitta vid datorn med fingret redo att klicka på Play-knappen för att se en film och tyst ändra mig inombords och tänka att detta passar sig inte just nu. Istället kan jag lyssna på något uppbyggande medan jag städar, arkiverar papper eller stryker kläder. Jag har ett val

Varje dag kan jag fatta små beslut som ingen annan vet om, men som stilla befriar mig från min natur. Dessa beslut läggs märke till i den andliga världen och har inget att göra med ”arbetsmoral”, utan handlar helt enkelt om lydnad mot Andens vägledning. Ett liv som bygger på Andens milda uppmaningar ger seger och kraft och välsignelse. Varje dag blir en seger.