Från stel religiösitet till levande kristendom

Från stel religiösitet till levande kristendom

Skriven av: Peter Damnjanovic med Tony Jacobs | Publicerad: den 14 september 2015

Från tjock dimma till klar himmel.

“Dimma ute, dimma inne,”skrev min goda vän Tony i sin dagbok efter ett tidigt bönemöte 1975.

Vi hade lämnat den evangeliska församlingen som vi hade varit medlemmar av tillsammans med en grupp likasinnade unga människor, eftersom vi inte kände oss tillräckligt fria där för att följa Guds ledning. Vi hade läst i Efesierbrevet 4:15-16 hur församlingens medlemmar borde fungera som en enda stor kropp, något som vi inte hade upplevt i en enda församling som vi hade varit del av.

Vi bestämde oss för att helt enkelt följa Bibeln och den helige Andes maningar.

Vi ville komma bort från den struktur där en pastor står och talar inför en passiv församling. Vi ville uppleva en församling där alla medlemmar är aktiva, precis som det stod så tydligt i Efesierbrevet. Vi bestämde oss helt enkelt för att följa Bibeln och den helige Andes maningar. Vi trodde att alla våra problem skulle lösas om vi bara uppnådde detta!

Det fungerade bara inte

Trots vår nyfunna frihet där vem som helst kunde tala, be eller sjunga, märkte vi ganska fort att det inte fungerade. Ja, vi slapp de stela formerna, och vi var glada för det, men vi hade väldigt lite hjälp att komma med. Vi kände oss ensamma, tomma, utan syfte och helt vilsna i en återvändsgränd. Vad skulle vi göra nu? Vart skulle vi gå?

Det var nu som de tidiga bönemötena började. Vi möttes före jobbet och sökte uppriktigt Guds hjälp och vägledning. Det var en av dessa morgnar som Tony ställde sig upp fortfarande förvirrad och lite yr efter en bön och såg ut genom fönstret på en tjock, vit dimma. ”Vart är vi på väg, Herre?” Det kändes som om Gud varken lyssnade eller svarade. Men trots att allt såg så hopplöst ut, fortsatte vi att be precis som Jesus säger till oss att göra (Luk 18:1-8) och Guds otroliga vägledning visades på ett helt oväntat sätt.

Bönesvar

Under en tågresa läste en av våra vänner, Mike, Bibeln. En annan man i kupén såg Bibeln och inledde en konversation. Han var kristen och gav Mike sin adress med en öppen invitation om att besöka honom. Ett år senare, då Mike råkade befinna sig i området, kom han ihåg mannen från tåget och besökte honom, hans familj och vänner och gjorde en fantastisk upptäckt.

Denna kristna grupp trodde att man kan växa och utvecklas i vishet precis som Kristus gjorde. (Luk 2:52) Att man kan, genom att hålla fast i tron på Jesu kraft, övervinna synden i sitt liv. (1 Pet 2:21-23) Man kan alltså sluta vara irriterad, bitter, avundsjuk, självisk och istället växa och utvecklas dagligen i kärlek, tacksamhet och allt gott.

Vi kan växa och utvecklas i vishet precis som Kristus gjorde.

Det var denna aktiva tro som gav dem förmågan att uppbygga och hjälpa varandra i umgänge och på möten. På så sätt var varje medlem nyttig och oberoende av att pastorn skulle länka dem till Gud. Varje medlem hade en personlig aktiv tro som hjälpte dem att arbeta på sin egen frälsning varje dag. (Fil 2:12) Det var detta som vi hade saknat och orsaken till att vi tidigare inte hade kunnat hjälpa varandra!

Jag minns den obeskrivliga glädjen som fyllde oss när vi insåg att vi alla kunde följa Jesus och förenas i hans kropp. Nu var det möjligt för oss att leva i konstant seger över synd tillsammans. Nu hade vi en tydlig väg och en ljus framtid. Dimman hade försvunnit helt och den nya och levande väg som Jesus hade invigt låg framför oss. (Hebr 10:19-20) 

Denna uppenbarelse förvandlade vår gemenskap och våra möten när vi förstod att vi nu kunde uppmuntra och uppbygga oss själva till att leva som Kristi kropp här på jorden.