Jag måste vända helt om, men hur?

Jag måste vända helt om, men hur?

Skriven av: Melissa Halsan | Plats: Fredrikstad | Publicerad: den 2 oktober 2013

Jag hamnade i omständigheter som jag tidigare aldrig skulle ha kommit i kontakt med! Det blev mörkt och den förtvivlan jag kände var starkare än någonsin. Det skrämde mig att jag utvecklades till en helt annan person än den jag själv ville vara.

Som barn växte jag upp i ett tryggt och öppet hem, med föräldrar som alltid fanns där för mig och följde med. Min mamma sjöng "Käre Gud, jag har det gott, tack för allt som jag har fått" varje kväll. Jag var döpt och konfirmerad i statskyrkan där jag även hade gått i söndagsskola. Jag bad till Gud och drömde om att få leva i hans paradis, som jag på mitt barnsliga sätt föreställde mig det.

När jag blev tonåring var jag som vilken annan tonåring som helst: nyfiken, äventyrslysten, självklok och egoistisk. Det var inte mycket som trängde igenom den opposition som jag ständigt befann mig i. Jag hade många vänner, trivdes bra i skolan och kände aldrig att jag saknade något hemma. Men när jag tänkte på samhället och tiden vi levde i, kände jag ett tomrum, en ensamhet och förtvivlan som inte passade in någonstans. Jag undrade ofta om jag hade blivit född i fel tid eller om det var tiden som bedrog! Och varför kunde inte människorna ställa till rätta alla fel och orättvisor som härjade?

Jag ställde många "varför"-frågor till folk i min omgivning på skolan. Varför fattigdom? Varför svält? Varför krig? Varför har vi inte mer att ge? Är vi så cyniska att vi ger upp och inte bryr oss? Jag trodde på en Gud, men vart var han i denna värld? Hade han övergivit oss eller hade vi övergivit honom?

Jag trodde på en Gud, men vart var han i denna värld? Hade han övergivit oss eller hade vi övergivit honom?

Jag grät ofta för mig selv

Trots detta gick livet vidare och jag levde i en stolthet över att jag klarade mig väldigt bra både i skolan, på jobbet och socialt. Jag hade lätt för att ha starka åsikter om hur saker och ting borde vara och tyckte om att diskutera och ställa frågor om det vi lärde oss på skolan och via media. Men tomrummet och frustrationen kom hela tiden tillbaka. Jag grät ofta för mig själv och kände att livet saknade mening. Varför kunde jag inte bara slå mig till ro och leva livet?

Nu hade jag bestämt mig för att inte gråta mer och fyllde istället öronen med musik för att slippa undan tankar och känslor som tyngde

19 år gammal flyttade jag till en annan stad för att studera och få lite ombyte. Nu hade jag bestämt mig för att inte gråta mer och fyllde istället öronen med musik för att slippa undan tankar och känslor som tyngde.
Efter en tid försvann den inre oron, men med den försvann även den inre rösten och samvetet. Detta ledde mig in i dåliga omständigheter som jag tidigare aldrig skulle ha rört vid! Det blev mörkt och den förtvivlan jag kände var starkare än någonsin. Det skrämde mig att jag utvecklades till en helt annan person än den jag själv ville vara. Jag sa upp all kontakt med vänner, gick långa ensamma promenader längs havet och grävde djupt för att hitta tillbaka till mig själv och till det liv jag ville leva. Jag visste att jag måste vända helt om, bara inte hur…

Jag hamnade i omständigheter som jag tidigare aldrig skulle ha rört vid!

Jag har förnekat Jesus

…ända tills en natt, i en, för mig, mäktig dröm i en sliten gammal stenkyrka. Allt var grått och människorna runt mig var oroliga. Marken under oss började skaka och jag kände hur fruktan grep tag i mig. Jag kände en hård puls och kraftiga vindar strömma genom kroppen och jag kastades ner mot marken tillsammans med de andra människorna. Vi var som fastlimmade på knä mot golvet utan att kunna resa oss upp på grund av de våldsamma rörelserna. Bakom mig viskade en äldre dam att Jesus skulle komma. Jag kämpade flera gånger för att lyfta huvudet och se... Då de tunga dörrarna sakta öppnades lyckades jag kasta upp huvudet och fick se en bit av en hand och en mantel. "Det kan inte vara han!?", tänkte jag. Så smällde dörren igen. "Sch! Han kommer tillbaka om tre dagar", viskade damen.

"Jag har förnekat Jesus!" Orden brann i mig och jag vaknade med en enorm fruktan i mig! Det här var ingen vanlig dröm. Kroppen var förlamad av utmattning efter kampen som hade härjat inom mig.

Vad var det de hade?

Endast några dagar senare tog en god väninna från gymnasiet kontakt med mig. Hon hade hört att jag bodde i Tønsberg och bjöd in mig till Brunstad, där hon själv arbetade frivilligt i ett år tillsammans med 400 ungdomar från hela världen. Där fick jag uppleva ungdom som utstrålade äkta godhet, glädje och renhet, som i sig själv var fängslande, när de var tillsammans!

Där fick jag uppleva ungdom som utstrålade äkta godhet, glädje och renhet, som i sig själv var fängslande, när de var tillsammans!

Jag hade aldrig upplevt något liknande! Jag kände en enorm längtan i hjärtat. Vad var det de hade? Min väninna förklarade det väldigt enkelt: "Vi arbetar varje dag på att bli bättre människor". Hon berättade vidare om att gå emot tidens ande istället för att bara låta sig drivas med. Det här behövde jag! Det här ville jag!

Till en början var jag skeptisk över att tillhöra en grupp eller församling, så i ett års tid läste jag Bibeln och olika skrifter som jag fick tag i för mig själv. Det var ingen som tvingade med mig på möten, men jag var så fängslad och mitt hjärta brann så för att höra och lära mer att jag kände att jag var tvungen att umgås med troende människor. Detta gjorde att jag sökte mig alltmer till de jag kände från Brunstad Christian Church, och till mötena. Ovetande om vad framtiden hade att bjuda på, kände jag en enorm glädje! Här hörde jag hemma och i detta ville jag leva!

Min längtan förvandlades i takt med att jag fick lära mig mer och mer om hur jag kunde bli fri från egoism, otacksamhet, onda tankar, avund och girighet och istället fyllas med mer kärlek, mer tålamod, mer tacksamhet, ja, med Guds egna natur! Jag kan omöjligt förändra hela världen, men jag kan använda varje dag till att själv frälsas och förvandlas!

Jag kan omöjligt förändra hela världen, men jag kan använda varje dag till att själv frälsas och förvandlas!

På vägen fick jag uppleva att detta liv också är en kamp och i början led jag många nederlag. Vågor av sorg och anklagelse öste över mig på kvällarna för att föra mig in i förtvivlan och mörker. Då var människorna runt omkring mig, som strålade av ett liv i Gud, mitt största hopp om att det var möjligt för mig också att komma till ett segrande liv, ett liv som Gud kunde använda i sin tjänst på jorden. Ingenting är större än det! Och även om jag ansåg mig själv som totalt ovärdig detta liv, kände jag en stor nöd i mitt hjärta om en ny tid, där jag kunde få lov att vara med och torka bort tårarna på alla de människor som har lidit på grund av andras ondska och synd.

Fått uppleva att Guds ord är sant!

Idag ser jag att det har varit en stor nåd över mitt liv. Gud har placerat människor och omständigheter längs hela vägen för att jag skulle nå det här livet. Min vidare utveckling beror helt och hållet på min egen trofasthet i att göra de sanningarna som jag har fått höra. Han vet vad jag behöver, och det ger han mig.

Jag är enormt tacksam för alla de trons ord som har styrkt mig och drivit mig framåt på trons väg. Både i medgång och motgång, i sjukdom och god hälsa, i svåra tider och i välsignelsens överväldigande tider har jag alltid fått uppleva att Guds ord är sant! En enorm rikedom i allt!

Jag som var förtvivlad över samhället, tiden och världen, har fått känna en gemenskap i tron med vänner över hela världen! Gud har välsignat mig rikt på alla sätt.

I Herrens hand är allt som det bör vara! När jag tror det känner jag hur all oro släpper taget och det är omöjligt att inte vara lycklig!