Vid 11 års ålder gav Rolf Berge sitt hjärta till Gud. I dag är han över 70 år gammal och skriver att han aldrig har ångrat att han valde Jesus Kristus som personlig vän.
Vi behöver alla en vän eller flera. En som förstår en och som man känner bryr sig om en och, som man vet och har upplevt, alltid är där för en. Det betyder inte att han alltid är enig med en. Kanske vet han ofta bättre än en själv, vad som är bäst för en. Men då, och endast då, hjälper hans ömhet och uppriktiga råd.
Jesus Kristus har varit min vän, bror och frälsare ända sedan barndomen då jag som elvaåring kände mig kraftigt dragen till Jesus på en barnkonferens och omvände mig medvetet och helhjärtat. Detta beslut fyllde mitt hjärta med glädje och jag ville bekänna Jesu namn och dela med mig av denna glädje. Jag kände att mitt beslut skulle bli befästat om jag gjorde det, så att det kunde bli ett fast liv med Jesus. Därför tog jag mod till mig direkt när jag kom hem och frågade min mamma högt «Vet du varför jag är så glad?» «Nej,» sa hon. «Jo, jag har omvänt mig,» fick jag fram så fast och tydligt som jag bara kunde. Min mamma blev glad över det jag berättade och sa: «Be för mig också!» Och både hon och min pappa omvände sig senare.
« Ni är mina vänner, om ni gör vad jag befaller er.» (Joh. 15:14)
Denna inre glädje gjorde att jag även ville berätta för andra om mitt nya liv med Jesus Kristus, t ex på skolan. Det lilla jag, på grund av det, fick höra av negativa kommentarer betydde ingenting, för Jesus hade fångat mitt hjärta och trots min unga ålder hade livet plötsligt fått en mening och riktningslinje. Som ung ville jag hålla mig till de sällskap och de vänner som även var Jesus vänner. Fast jag hade ett bra förhållande till andra elever och senare kollegor, blev det en speciell vänskap med människor som hade det så som Jesus talar om: «Ni är mina vänner, om ni gör vad jag befaller er.» (Joh. 15:14)
I livets många små och stora prövningar och vägskäl har jag alltid känt att Jesus är för mig. Att han alltid vet vad som är bäst för mig och att han alltid vill mitt bästa. Och jag har upplevt att det ger frid och glädje i rikliga mått när jag lyssnar till hans tal och böjer mitt hjärta under hans vilja. Tron på honom har gjort livet meningsfullt och innehållsrikt, för i alla situationer som jag hamnar i hör jag inom mig Jesu ord och inbjudan: «Kom till mig och lär av mig!» (Matt. 11:28-30), och lydnaden mot det som tron har lärt mig, har gjort mig lycklig och tacksam.