Med värme som verktyg

Med värme som verktyg

Skriven av: Helen Baltzersen | Publicerad: den 11 juli 2012

Frustration och irritation på arbetsplatsen är inte ovanligt, men situationen kan hanteras på två olika sätt.

«Är det möjligt!? Hur svårt kan det vara att få det gjort! Se till att få det gjort!» Jag hade ännu inte uttalat orden, men kände att de låg på läpparna. Irritationen och uppgivenheten vällde över mig och det var näst intill omöjligt att hålla det inne. Jag hade för länge sedan avtalat med min kollega att hon skulle hämta den nödvändiga utrustningen till en patient som låg och väntade. Och så satt hon fortfarande vid datorn och fumlade!

Plötsligt kom jag att tänka på en sak: man kan komma igenom isen på två sätt. Antingen så kan man hacka sig igenom, eller så kan man värma upp isen tills den smälter.

Jag vred mig på stolen. Det passade ju inte in här! Jag hade all rätt i världen att tala om för henne att det verkligen hade gått för långt! Jag kände hur de «hackande» orden vällde upp. Men så såg jag framför mig en yta av is som någon hade hackat sig igenom. Jag kunde se att isen var full av «sår», flisor och ojämna kanter, med isbitar överallt. Undrar om inte min kollega hade känt något liknande om jag «hackade» på det sättet med alla mina, enligt mig själv, bra argument till att gränsen var nådd?

Man kan komma igenom isen på två sätt. Antingen så kan man hacka sig igenom, eller så kan man värma upp isen tills den smälter.e.

Jag tänkte över det en gång till och föreställde mig hur ytan hade sett ut om jag istället hade använt smältningsmetoden med hjälp av värme. Resultatet hade blivit en jämn och fin kant utan fula hack eller isbitar överallt. Hmm, hade det kanske varit värt den extra tiden? 
Kanske jag inte hade varit tydlig nog angående mina förväntningar. Och det handlade ju inte om livsviktiga saker heller. Undrar om inte värmemetoden skulle göra mer nytta, både för min kollega, patienten och inte minst för mig själv? Men hur? Jag funderade en stund. Det var inte så lätt att byta tankebana. Hur skulle jag kunna hjälpa min kollega istället för att göra det motsatta? 
Jag bestämde mig för att ta det så bokstavligt som möjligt,
och hämtade en varm kopp kaffe till henne. «Går det bra?» frågade jag så naturligt jag bara kunde. «Åh, tack! Ja visst», suckade hon. «Förlåt att jag inte har gjort det du bad mig om, men jag var tvungen att checka några blodprov och lite annat först. Tusen tack för omtanken och tålamodet! Det är alltid lika gott att samarbeta med dig!» Isen var bruten, inte minst i mig själv.

«Till sist, var alla ett i själ och sinne, visa medkänsla, älska bröderna, var barmhärtiga och ödmjuka. Löna inte ont med ont eller skymf med skymf. Tvärtom skall ni välsigna, eftersom ni är kallade att ärva välsignelse. Ty den som älskar livet och vill se goda dagar
skall avhålla sin tunga från det som är ont
och sina läppar från att tala svek.
Han skall vända sig bort från det onda och göra det goda,
söka efter frid och sträva efter den.»
1. Pet. 3:8-11