Mina reaktioner

Mina reaktioner

Skriven av: William Bettridge | Publicerad: den 24 mars 2014

När en dag är bra eller dålig är det lätt att skylla på det som händer, men det är faktiskt inte sant. Dina reaktioner är den enda faktorn som avgör din lycka och med Guds hjälp kan du lära dig att alltid reagera på ett gott sätt.

Stress. Rusar hem, sätter in de sista sakerna i väskan, slänger i mig lite mat… Det är inte så här en resa borde börja. Jag hoppar in i bilen och kör de tio minuterna det tar att komma sig till bussen. Alla andra är redan där. Jag är försenad igen.

På bussen pratar alla högt och är glada och spända inför resan. Jag är bara trött. Jag svarar irriterat på en dum fråga. Varför måste jag alltid reagera så negativt?

Jag prövar få mig lite vila där jag sitter, men stämningen i bussen smittar av sig. Snart har jag glömt min irritation och jag skattar och pratar som de andra. Flera timmar senare kommer vi fram till semesterstället mellan fjällen nära Princeton, BC.

Vi måste vakna tidigt. Det är okej för mig. Jag kunde ändå inte sova mer. Isen ropar på oss. Hockey. Vi spelar hårt. Några spelar till och med utan skridskor. Jag skrattar åt dem där de åker omkring på isen. ”Vad är det de håller på med?” tänker jag. Jag tar mig själv i det: Jag är stolt igen, eftersom jag har skridskor.

Alla saker som den här världen kan erbjuda, alla mina önskemål och begär – även mina naturliga reaktioner – alltihop ger bara en kortvarig glädje

Klockan blir elva och alla går mot mötesrummet. Vi har samlats för att samtala om Guds ord. En av ungdomsarbetarna, Gershon Twilley, pratar om att ungdomstiden lägger ett grundlag för hela vårt liv. Alla saker som den här världen kan erbjuda, alla mina önskemål och begär – även mina naturliga reaktioner – alltihop ger bara en kortvarig glädje. Jag vet att det han säger är sant. När jag irriterat skällde ut några andra på väg hit, så kändes det bra att sätta dem på plats, men jag kände mig så skuldbelastad. Jag hade förstört något. Skadat vänskapen. Bara för att fem minuter senare inte ens komma ihåg den sköna känslan jag fick av att skälla ut dem. Alltihop för ingenting.

Han använder ordet ”lustar”. Han menar mer än själva ordets betydelse. Saker som otålighet, ilska, stolthet och svartsjuka är också lustar. Och eftersom lustarna är en del av min människonatur så skapar de reaktioner i mig. Reaktionerna är på sätt och vis en ögonblicklig tillfredsställelse, men precis som med mina vänner i bussen så lämnar de mig precis där jag började: tom, ledsen. Jag har lust att stoppa cirkeln, men hur?

Han använder ordet ”lustar”. Han menar mer än själva ordets betydelse. Saker som otålighet, ilska, stolthet och svartsjuka är också lustar. Och eftersom lustarna är en del av min människonatur så skapar de reaktioner i mig. Reaktionerna är på sätt och vis en ögonblicklig tillfredsställelse, men precis som med mina vänner i bussen så lämnar de mig precis där jag började: tom, ledsen. Jag har lust att stoppa cirkeln, men hur?

Jag kan inte kontrollera deras reaktioner, men jag kan göra något med mina egna!

Han läser ur Bibeln. Hebreerbrevet 12, vers 11: ”För stunden tycks ingen tuktan vara till glädje utan till sorg, men för dem som fostrats genom tuktan ger den längre fram frid och rättfärdighet som frukt.” Så jag kan lära av mina misstag! Jag kan vara ärlig mot mig själv och erkänna det jag gjort fel. Och om jag förnekar och kämpar mot tendenserna i min människonatur så kan jag segra över dem. Resultatet är att jag blir rättfärdig. Fri från skuldkänslan efter en dålig reaktion. Det gör ont att erkänna att jag gjorde något galet, men i slutändan gör det mycket ondare om jag måste fortsätta med att göra fel saker om och om igen.

De som skäms över synden kommer att komma in i en fantastisk utveckling! Det är det jag vill! Att inte bli arg! Att aldrig mista tålamodet! När jag erkänner och känner skam över de här sakerna så får jag nåd att arbeta med att bli av med dem! Jag kan vara en mästare på att täcka över min synd, men den finns ju fortfarande där. Jag vill bli fri ifrån det! Få bort det! Så att det inte längre finns något att skämmas över!

Men Gershon säger ytterligare något: ”Ingen som har kommit till ett liv i seger över synden har gjort det i sin egen kraft.” Jag vet vad han menar. Jag tänker på hur många gånger jag har prövat att med viljestyrka stoppa reaktionerna, men det har aldrig lyckats. Om jag inte ber till Gud om hjälp så hinner jag inte stoppa mina reaktioner, men med hans hjälp så kan jag segra över dem istället för att bli besegrad av dem!

Jag kikar på de andra runt mig. De kämpar också mot synden i sin natur och vill bli fria för att älska och tjäna Gud. När något inte går som de vill så prövar de inte bara att dölja sina reaktioner, men de jobbar med att bli kvitt dem. De ber om hjälp. De får seger. Jag gläder mig åt framtiden och möjligheten jag har att komma till ett helt nytt liv!