Uppträd som en ambassadör för Kristus

Uppträd som en ambassadör för Kristus

Skriven av: Laura Kloosterman | Publicerad: den 25 november 2015

Jag satt på flygplatsen och väntade tålmodigt på att få gå ombord på flygplanet. Allt gick smidigt och enligt planen. Jag hade förberett mig extra och kommit tidigt för att slippa stressa. Mitt flyg ropades ut i högtalarna och folk började gå ombord.

«Yes!» tänkte jag för mig själv, «Allt går smidigt!» Jag var på väg till en nära väninnas bröllop, något som jag hade sett fram emot länge. Jag skulle ha ganska lite tid på mig från det att mitt plan landat till vigseln.

Jag hittade min plats och satte mig till rätta och lade märke till att folk runt mig verkade avslappnade och nöjda. Flygvärdinnan ropade ut de vanliga instruktionerna och de sista passagerarna hittade sina platser. Jag började dagdrömma om hur roligt det skulle bli att återse min vän och få vara där när hon gifter sig....

En oväntad vändning

Jag kallar mig kristen och trots det överraskas jag av livets små situationer. Ger det mig rätten att bli irriterad och reagera på ett dåligt sätt?

Sen kom det: «Kan jag få er uppmärksamhet ett ögonblick. På grund av tekniska problem är vi försenade... » Mer hörde jag inte innan paniken började stiga inombords. «Hur kan det här hända nu? Och varför just jag? Det här är skrattretande!» Mina tankar var i uppror. Så började jag tala med dem i min omgivning. Efter att minuterna hade blivit en timme och sedan två timmar så fanns det inte många glada ansikten runt mig längre och tyvärr inte mitt eget heller för den delen.

Folk började att tala fräckt med flygvärdinnorna och klagomålen sprutade ut från missnöjda passagerare. Längst fram i flyget började en dam att skrika.

Jag kände hur tålamodet gick i tusen bitar när jag insåg att jag skulle missa hela bröllopet! Någon skulle allt få höra! Precis när jag skulle låta någon få höra, såg jag mig omkring på de hjälplösa flygvärdinnorna som gjorde sitt bästa för att svara på frågor och förbli positiva. 

Så tänkte jag på min reaktion och insåg att jag befann mig i en klagoande! Bibelversen från 1 Korintierbrevet 13:5 dök upp i mitt huvud: «Kärleken uppför sig inte illa...» Det var precis det jag behövde höra just nu! Jag kallar mig kristen och trots det överraskas jag av livets små situationer. Ger det mig rätten att bli irriterad och reagera på ett dåligt sätt? Kan jag inte bara ödmjuka mig och förstå att Gud vet precis vad han gör och att all min stress knappast gör att jag kommer snabbare till bröllopet? 

Att reagera rätt

… en sak som jag kunde göra var att arbeta på att gå in i vilan, så att jag kunde hjälpa mig själv och dem runt mig.

Jag ångrade mig tyst där i min stol inför Gud och bestämde mig för att detta inte skulle få påverka mig mer. Jag måste få tyst på mina oroliga och irriterade tankar. Min väninna skulle gifta sig oavsett om jag var där eller inte. Det var inget jag kunde göra åt saken. Att bli arg skulle knappast göra saken bättre. 

Det gick upp för mig att en sak som jag kunde göra var att arbeta på att gå in i vilan, så att jag kunde hjälpa mig själv och dem runt mig. Jag lärde mig också att jag måste vara på vakt för vilken ande som ville fånga mig mitt i livets vardagliga situationer.

Detta är bara ett litet exempel, men liknande situationer hamnar vi alla i varje dag. Hur mycket «tvingas jag av Guds kärlek», så att jag kan uppträda som en ambassadör för Kristus istället för att reagera efter mina egna naturliga tendenser? (2 Korintierbrevet 5:14-21) Att reagera fräckt bevisar att jag saknar kärlek. Mitt hopp är att kunna vara på vakt för dessa små prövningar i livet , så att jag kan älska min nästa och uppföra mig på ett sådant sätt som välsignar både dem och mig själv!

«... den uppför sig inte illa,
den söker inte sitt,
den brusar inte upp,
den tillräknar inte det onda.»1 Kor. 13:5.